Fru talman! Klimatfrågor var tidigare något som
framför allt vetenskapsmän sysslade med. Därefter
har, sedan några år, politikerna gjort detta till en stor
fråga. Men i och med det har också argumenten, tror
jag mig våga säga, både förenklats och förgrovats.
Just nu är det koldioxiden som man skjuter in sig på,
och det gör att många framstående forskare är mycket
olyckliga över att de har svårt att få anslag till att
forska om andra orsaker till klimatförändringar än de
som har ett direkt samband med koldioxid. För några
år sedan talade man om att det var havsströmmar. Det
var El Niño i Stilla havet och det ena med det andra.
Detta är det mycket svårt att få gehör för i dag.
Den här politiska accenten tyckte jag framkom på
ett rätt allvarligt sätt när miljöministern tog Arvika
som ett exempel. Den översvämning som de boende i
Arvika har råkat ut för är oerhört tragisk. Men globalt
sett, och det är ju det vi talar om, är trots allt Arvika
en mycket liten del av vårt jordklot. Jag tror att det är
fel att ta detta som exempel på den pågående miljö-
förstöringen.
Dessutom skulle jag vilja fråga miljöministern: Är
det inte klokt att poängtera hur enormt stor osäkerhe-
ten är kring all klimatforskning, inklusive koldioxi-
den, och att varje klimatförändring inte nödvändigtvis
är en förändring till det sämre?