Fru talman! Min tolkning av de rader i finanspla-
nen som Eskil Erlandsson hänvisar till är denna: När
vi inte behöver undantag vad gäller energiskatten för
att få fram biobränslen ska vi betrakta energiskatten
som en skatt på energi och inte på särskilda energi-
slag. Koldioxidskatt och annat ska däremot inte läg-
gas på denna typ av bränslen.
Min bedömning är att vi har ganska långt kvar in-
nan vi är i den situationen och att vi under överskåd-
lig tid behöver olika typer av stimulanser för att få
fram detta bränsle och göra det konstnadseffektivt,
och dessutom för att man ska forska och jobba med
teknisk utveckling på detta område.
Sedan tar Eskil Erlandsson upp en avgörande frå-
ga, nämligen människors och gruppers syn på växt-
huseffekten. Vi har ett förslag från Klimatkommittén
som vi nu diskuterar inför klimatpropositionen om en
informationskampanj. Vi får återkomma till hur vi
väljer att hantera det förslaget. Men låt mig säga så
här i den här grundläggande frågan:
Jag kan ha respekt för människor som är skeptiska
inför klimatförändringen, som menar att det här är så
komplicerade och omfattande förändringar och så
komplicerade sammanhang som bestämmer klimatet
under lång tid framåt. Jag kan ha respekt för det även
om jag inte delar den skeptiska grundhållningen, men
jag har svårt att ha respekt för dem som säger att vi
inte ska göra någonting förrän vi vet exakt hur kli-
matförändringarna påverkar oss under 10, 20, 30, 40
och 100 år framöver.
Alla som bedömer den här frågan måste inse att
man, när det stora flertalet av vetenskapsmän är över-
ens om grunddragen när det gäller hur den här faran
ser ut, måste vara beredd att diskutera att sätta in
åtgärder i förebyggande syfte av rena försiktig-
hetsskäl. Det tycker jag är väldigt viktigt att säga.