Fru talman! Supplementariteten och sänkorna
verkar som ett sätt att komma undan kravet på en
aktiv handling - åtminstone när man ser det så här lite
utifrån. Framför allt ter det sig som att dessa frågor
inte står i paritet med u-landsfrågorna, dvs. hur vi ska
kunna hjälpa u-länderna på ett trovärdigt sätt när vi
själva har dessa undantag vad det gäller utsläppen
med hjälp av sänkor och supplementaritet. Jag hoppas
att regeringen kommer att driva frågan om begräns-
ningen av dessa möjligheter väldigt starkt.
Sedan skulle jag vilja fråga en annan sak. När det
gäller utsläppen är det inte 0 % i förhållande till 1990
vi behöver. Vi behöver betydligt starkare begräns-
ningar. Vi vet att vi skulle behöva 80-90 % för att
över huvud taget påverka det som nu sker när det
gäller koldioxiden.
Därför undrar jag om det inte vore bra om Sverige
gick före och handlade aktivt. Vi har t.ex. början på
en grön skatteväxling, som vi är glada över har kom-
mit i gång. Miljöpartiet har helt andra utgångsvärden.
Vi skulle kunna tänka oss 100 miljarder på tio år i
stället för 30 miljarder, som vi har kommit överens
om. Är det inte så att vi skulle kunna skärpa detta och
helt enkelt höja ribban när det gäller dessa föränd-
ringar och omställningar i samhället, för att just gå
före och visa att man faktiskt praktiskt kan sänka
koldioxidutsläppen?