Fru talman! Vi kommer naturligtvis att fortsätta
att driva frågan om begränsningar av möjligheten att
använda s.k. sänkor och de flexibla mekanismerna.
Det är precis det som ligger bakom när jag säger att
det är viktigt att värna den miljömässiga integriteten i
Kyotoprotokollet. Vi måste alltså se till att det blir
reella minskningar av själva koldioxidutsläppen och
utsläppen av andra växthusgaser.
Som jag sade får vi välja. Antingen blir det en
överenskommelse med en viss användning av sänkor
och en viss försvagning av EU:s ursprungliga posi-
tion när det gäller supplementaritet eller ingen uppgö-
relse alls. Det är ett väldigt besvärligt val vi står inför.
Ambitionen måste vara att göra nästa överenskom-
melse så stark som det någonsin är möjligt.
Jag håller också med om - det sade jag egentligen
i mitt anförande - att det vi nu ser är en ganska blyg-
sam början på någonting som vi måste göra betydligt
mer kraftfullt under de kommande åtagandeperioder-
na. Där kommer det att ställas krav på helt andra
utsläppsreduktioner än dem som vi diskuterar för
närvarande.
På frågan om Sverige ska gå före vill jag säga att
jag menar att Sverige går före på många sätt. Det
gäller det vi gör konkret, lokala investeringsprogram
och allt annat som jag var inne på tidigare. Det är
ordentliga konkreta vardagliga insatser för att minska
koldioxidutsläppen. Vi måste också mer och mer
diskutera livsstilsfrågorna i detta perspektiv, och vi
måste naturligtvis också förbereda olika åtgärder när
det gäller att fortsätta och intensifiera teknikomvand-
lingen för att få en hållbar utveckling, som också
innefattar klimatfrågorna.
Sverige är kanske det land i EU och i Europa som
har de minsta utsläppen av koldioxid per capita. Vi
ligger på 6 ton per invånare och år. EU ligger på 10
ton och USA på ungefär 20 ton. Om vi gjorde oss av
med samtliga koldioxidutsläpp i Sverige skulle det
motsvara 0,9 % av USA:s totala utsläpp.