Herr talman! Jag tror att Elver Jonsson avsiktligt
missförstod mig när han sade att jag påstår att det
inte har tagits några initiativ under de senaste tio
åren, inte sedan samarbetsavtalet. Jag menar,
precis på samma sätt som Elver Jonsson, att den
arbetslöshet som börjat skölja över oss i sådana tal
att man kan prata om massarbetslöshet är något
som har skett de senaste åren. Det var naturligtvis
det jag avsåg. Det är märkligt att inte den svenska
regeringen är mer aktiv när arbetslösheten månad
för månad seglar upp till höjder som vi aldrig har
kunnat drömma om, inte någon av oss.
Om den ansvarige svenske
arbetsmarknadsministern hade haft någonting
positivt att redovisa när det gäller den egna
aktiviteten utgår jag ifrån att han av rent politiska
skäl hade tagit tillfället i akt att ge oss en
redovisning på Nordiska rådets senaste session för
två veckor sedan. Det fanns ingenting i det
anförandet som antydde att han över huvud taget
hade läst vad som står i artiklarna 9 och 10 i det här
samarbetsavtalet.
Elver Jonsson och jag är helt överens om, och det
var just det jag avslutade mitt anförande med, att
det krävs gemensamma tag, kanske inte bara i vårt
land. Vi skall också utnyttja möjligheten att i det
nordiska samarbetet klart visa att vi är beredda att
vidta konkreta gemensamma åtgärder och ge ett
besked till de nordiska folken om att den här frågan
står överst på dagordningen.