Herr talman! Det är viktigt att ta fasta på att
statsministerinitiativet bl.a. innefattar att vi är
medvetna om det ökande europeiska samarbetet,
oavsett om det handlar om EFTA, EES-avtalet
eller ett framtida eventuellt medlemskap i EG. Det
gäller då att använda det nordiska samarbetet för
att prioritera det genuint nordiska, det som ingen
annan kan hantera åt oss. Den nordiska kulturen är
vår; alltså prioriterar statsministrarna i sitt initiativ
kulturen inom ramen för den nordiska budgeten.
Det är mycket tydligt.
När det sedan gäller miljön i vår omvärld är
intresset litet olika beroende på geografiskt avstånd
och på hur mycket man själv berörs av
miljöförstöringen. Jag tycker att Lars Moquist var
en utmärkt exponent för just detta tänkande.
Behoven är för stora för att kunna hanteras inom
ramen för den nordiska budgeten. Det gäller i
stället att utnyttja det nordiska
samordningsmaskineriet för att koordinera det som
vi nationellt kan mobilisera utanför den nordiska
budgeten. För att klara den uppgiften har
statsministrarna också sagt, vilket har följts upp
hela vägen, att miljön skall ha en oförändrad
ställning i budgeten. Man har alltså inte föreslagit
några besparingar för att finansiera de ökade
kultursatsningarna.
Jag tolkar detta helt enkelt så att det arbetet skall
gå vidare och vara en bas för att man skall kunna
gå utanför det nordiska samarbetet och med mera
informell samordning mobilisera resurser för
gemensamma insatser i vår omvärld. Då krävs det
naturligtvis en del bassamverkan inom ramen för
det nordiska samarbetet.
Det är också min erfarenhet att detta fungerar bra.
Vi har lätt att nå varandra, och vi har många
gemensamma uppfattningar som vi driver via det
nordiska samarbetet. Vi träffas som miljöministrar
och pratar t.ex. igenom hur vi skall ställa oss i
samband med de svavelförhandlingar som för
närvarande pågår i Genève inom ramen för ECE,
FN:s ekonomiska kommission för Europa. Det är
en självklarhet för oss att vi samordnar oss våra
nordiska intressen när vi ändå träffas på nordisk
basis. Det är detta som kallas ett informellt
samarbete.
Det är väl utmärkt, och det handlar inte bara om
vår egen närmiljö utan om hela Europa och om hur
vi skall agera i UNCED, alltså på global basis. Det
är så vi skall utnyttja det nordiska samarbetet. Då
får det ännu bättre effektivitet än om man ägnar sig
bara åt de frågor som kan betalas inom en mycket
snäv budget på 650 miljoner s.k. starka danska
kronor.