Herr talman! Den nya europeiska öppenheten och
strävan till integration innebär en utmaning för det
nordiska samarbetet. Det är också det europeiska
engagemanget som är nyckeln till vår nordiska
framtid. De nordiska statsministrarna stadfäste
redan i Bornholmsdeklarationen sitt gemensamma
intresse för att delta i ett utbyggt utrikespolitiskt,
säkerhetspolitiskt och ekonomiskt samarbete i
Europa.
Som en följd av utvecklingen i Central- och
Östeuropa har säkerhetsbegreppet vidgats. Det
omfattar nu t.ex. även ekonomi, miljö och
mänskliga rättigheter. De största säkerhetspolitiska
riskerna i dag förorsakas av de etniska och
nationella motsättningarna i Östeuropa och det
alltmer kritiska ekonomiska läget där.
Dessa faktorer har redan lett till ett starkt nordiskt
engagemang inom ramen för ESK-processen. Den
nordiska Bosnienbataljonen är ett bidrag. Det är
viktigt att de nordiska länderna på alla sätt bidrar
till att trygga demokratin, till att värna om de
mänskliga rättigheterna och till att skapa en
ekonomisk bärkraftig utveckling i Europa. Men
detta kan vi klara endast i samarbete med EU.
I det ökade regionala samarbete som vi nu ser växa
fram i vår närhet, har de nordiska länderna redan
en given roll. Ett samarbete med de europeiska
institutionerna kommer att berika också det
traditionella nordiska samarbetet inom Nordiska
rådets ram. Jag tänker närmast på det etablerade
samarbetet inom Östersjörådet, på det baltiska
investeringsprogrammet, på Nordiska rådets
arbetsprogram för Baltikum och Östeuropa och på
Nordiska investeringsbanken. Av stort värde är
naturligtvis också samarbetet mellan Nordiska
rådet och Baltiska rådet.
Samarbetet inom Barentsregionen, Barents Euro-
Arktiska råd -- där frågor som rör miljö, ekonomi,
teknik och vetenskap samt infrastrukturen skall
diskuteras -- är ett bra exempel på ett nytt sätt att
samarbeta. Bengt Hurtig pekade också på detta
alldeles nyss.
Även befolkningsfrågor, mänskliga kontakter,
kulturella förbindelser och turism diskuteras i
rådet. Barentsrådet kommer också att medverka i
den särskilda kommitté som skall bildas för
regionernas Europa inom unionen.
Skapandet av ett ömsesidigt givande och ett
varaktigt samarbete över Storkalotten kommer
också att bidra till fortsatt stabilitet i våra
närområden.
Utmaningarna på Kolahalvön är enorma. Vi har
där en miljöförstöring nästan utan motsvarighet på
andra håll i Europa och en oerhört stark militär
dominans, som förhoppningsvis kan brytas genom
en övergång till ett mer civilt samhälle. De stora
resurser som krävs för detta och för att förbättra
miljön finns inte inom regionen. Det är därför
nödvändigt att sätta in detta samarbete i ett sådant
vidare sammanhang som EU:s medverkan leder
till. Därmed skapas också en länk till det övriga
Europa.
Vid Nordiska rådets 43:e session i Mariehamn för
två veckor sedan, antogs t.ex. också en
rekommendation till Nordiska ministerrådet om att
utarbeta ett konkret handlings- och
samarbetsprogram för Nordens närområden, med
särskild uppmärksamhet på S:t Petersburg- och
Leningradregionen. Möjligheter och förutsättning
till samarbete på miljö- , handels- , kultur- och
infrastrukturområden skall särskilt beaktas.
Vidare antogs också en rekommendation till
Ministerrådet om att, för att bemöta de ökade
kraven på koordinering och utökat samarbete som
följer av den europeiska integrationen, förstärka
resurserna för det nordiska regionalpolitiska
samarbetet. I utvecklingsarbetet skall även de
eventuella kommande möjligheterna till
strukturpolitiskt samarbete med EU beaktas, och
de förutsättningar som finns och de institutionella
former som krävs, skall analyseras, för att ett
effektivt regionalpolitiskt samarbete skall kunna
etableras i Östersjö- respektive Barentsregionen.
Vidare rekommenderade rådet Ministerrådet att
etablera ett samarbete med utvecklingsorganen i
Nordkalottens län och fylken för att utveckla
konkreta projekt som kan ingå i ett utvidgat
regionalpolitiskt samarbete inom Barentsregionen.
Såvitt jag förstår, efterlyste Bengt Hurtig precis
detta nyss.
Allt detta visar, herr talman, att de allt fastare band
som Norden nu också genom Sveriges, Norges och
Finlands medlemskapsförhandlingar är i färd att
knyta med EU, ger de nordiska länderna inte bara
en unik möjlighet att bygga ut ett samarbete
sinsemellan utan också en möjlighet att stärka
Nordens röst i Europa och i världen i övrigt.
Men det är viktigt att det förnyelsearbete som nu
inletts, i syfte att finna former för ett starkt och
dynamiskt nordiskt samarbete inom en vidare
europeisk ram, hela tiden prövas, effektiviseras och
anpassas till förändrade förhållanden. Detta gäller
naturligtvis också parlamentarikerns roll i
verksamheten.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utrikesutskottets
hemställan.