Herr talman! Jag har inte för avsikt att gå i polemik
med miljöministern om Nordiska rådets
arbetsformer. Det vi ville ha var en allsidig
utredning och att vi skulle bli överens om tagen i
Nordiska rådet.
Olof Johanssons utmaning när det gäller
miljösatsningar tycker jag rimmar litet illa med den
inriktning som anges i utskottsbetänkandet, där
man bl.a. redovisar utskottets arbete enligt
följande: Kulturutskottets arbete har präglats av
statsministergruppens rapport och planerna på en
nyvärdering av det framtida nordiska
kultursamarbetet. Enligt de framlagda förslagen
skall kulturbudgeten få en 25-procentig ökning
1994 och utgöra 50 % av den nordiska budgeten
1996. Utskottets internationella verksamhet har
fortsatt inom de under år 1991 tillsatta
arbetsgrupperna för relationer till EG-
parlamentet.
Man tar här upp en del frågor om kultur- och
utbildningsinsatser, forskningsområdet samt
förslag om nya riktlinjer för Forskningspolitiska
rådet, klarare profilering av den nordiska
dimensionen i läroplanen när det gäller
hushållsundervisning i de baltiska länderna.
Personligen är jag mycket mer positiv till Olof
Johanssons prioritering, dvs. av miljön.
I utrikesutskottet har vi för någon månad sedan
bl.a. blivit varse ett problem som kanske är ett litet
problem, nämligen Atomsjön i Sillamäe.
Problemen omfattar naturligtvis hela
Östersjöområdet och inte minst Östersjön.
Miljöministern påpekade att resursbehovet för
Östersjön enligt Helcom skulle ligga på 140
miljarder kronor. Det är väsentligt att inte splittra
upp resurserna på en rad andra områden. Det
uppstår en konfliktsituation mellan Olof
Johanssons utmaning till de nordiska länderna och
riksdagen att satsa på miljön och Nordiska rådets
inriktning som i ganska stor utsträckning handlar
om kultur.