Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Nordiskt samarbete

BENGT HURTIG (v), 1993-11-24 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! I de fem nordligaste länen och

fylkeskommunerna bor ca 1 miljon människor. I

Murmansk och Arkhangelsk oblast bor totalt

ungefär 2,8 miljoner människor. Sammanlagt bor

det alltså ungefär 3,8 miljoner människor på det

som brukar kallas Nordkalotten. I denna siffra

ingår också den samiska befolkningen. Den har sin

särprägel.

De historiska förändringar som har skett genom

den militära avspänningen har väckt förhoppningar

i den här delen av världen om ett bredare

samarbete inom samhällslivets alla områden.

Egentligen har vi som bor där uppe talat om

behovet av ett sådant samarbete under flera

decennier, men det kalla kriget har varit ett hinder.

I betänkandet nämns den viktiga

Kirkeneskonferensen, som hölls den 11 januari

1993, inte 1992 som det står i betänkandet.

Kirkeneskonferensen kan bli en startpunkt för ett

starkare samarbete i regionen. Det råd som

bildades i samband med Kirkeneskonferensen skall

verka för ett samarbete inom en rad olika områden,

t.ex. handel, ekonomi, forskning, teknik,

infrastruktur, turism, utbildning och kulturellt

utbyte. En del av detta samarbete har också

kommit i gång.

En plan för samarbete mellan Norrbottens län och

Murmansk oblast har undertecknats i år. Denna

plan är en fortsättning på det samarbete som har

bedrivits alltsedan 1988. Flera kommuner har

vänorter i norra Ryssland och i de nordiska

grannländernas norra delar. Det pågår också ett

omfattande välgörenhetsarbete för att lindra det

sociala elände som har utvecklats i Ryssland.

Miljöproblemen kartläggs i regionen genom ett

samarbete mellan länsmyndigheterna. Vissa

gemensamma utbildningsinsatser görs också.

Naturligtvis utvecklas också handeln.

Det finns också anledning till oro. I en del

beskrivningar av Barentssamarbetet kan man få

intrycket att de rika naturtillgångarna i området

skall exploateras på de centraleuropeiska

ekonomiernas villkor. Det är viktigt att beslut inte

fattas ovanför huvudena på kalottbefolkningen, i

någon sort nykolonial anda. Om befolkningen i

regionen körs över är ett kommande bakslag mer

eller mindre garanterat. Likaså kommer det att bli

ett bakslag om man inte vid en exploatering av olja,

gas och malmer tar hänsyn till de stora

miljöriskerna med en sådan

exploateringsverksamhet.

Vi kan snart vara tillbaka i djupa motsättningar, om

vi inte tar hänsyn till befolkning och miljö i det här

området. Det är därför som jag i min motion

kraftigt understryker ömsesidigheten och

allsidigheten i Barentssamarbetet.

Jag är inte helt nöjd med utskottets skrivning, men

jag uppskattar den positiva hållning som avspeglas

i texten.

Ett annat orosmoln är givetvis den kriminalitet som

breder ut sig i de västra delarna av Ryssland.

Olaglig handel med sprit och narkotika och annan

kriminalitet kan luckra upp affärsmoralen

ytterligare också hos oss i Sverige, och den kan

också utnyttjas av mindre nogräknade intressenter

i länderna i vår del av världen.

Det fordras verkligen att vi håller garden uppe så

att öst--väst-handeln inte spårar ur. Vi måste bygga

ut gränskontroller i stället för att avveckla, eller i

varje fall minska, dem.

Det är givetvis bra, herr talman, att

kommunikationsministrarna nu haft ett möte och

gjort en deklaration, den 8 september, om

infrastruktursatsningar i regionen Nordkalotten.

Det är ofrånkomligt att vägnät, järnvägsnät samt

tele- och datakommunikation samordnas, så att

investeringar blir maximalt effektiva. Det räcker

inte med deklarationer. Det måste till ett mer

systematiskt samarbete mellan de statliga verken

och deras myndigheter. Man måste helt enkelt sätta

sig ner för att i detalj planera utseendet på den

fysiska infrastrukturen.

Såväl Banverket som Vägverket har lagt fram

skisser och förslag som kan vara ett mycket

användbart material för en sådan plan. Ett förstärkt

och utvecklat järnvägssystem på Nordkalotten

skulle också ha stor betydelse för Bothnia- och

Norrbothniaprojekten. Det skulle också förstärka

behovet av insatser i Haparanda, exempelvis av en

omaxlingsstation.

Jag konstaterar att skrivningen är positiv också i

detta avseende. Men när en motion i

utrikesutskottet anses vara besvarad är den i

praktiken avslagen. Jag tycker att vi skulle haft en

något djärvare hållning. En sådan hållning kommer

till uttryck i Bertil Måbrinks meningsyttring, till

vilken jag yrkar bifall.

Debatten

Hämtad sida: 28

28 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

BENGT HURTIG (v): Nordiskt samarbete (1993-11-24) — PRESS0