Herr talman! Jag håller med om att Jan Fransson
hade en snygg avslutning och ändå kom ned på
fötter. Men han förirrade sig in i några påståenden
som jag tror det är rimligt att påpeka. När Jan
Fransson säger att jag har missupfattat honom
något är det nog inte så. Jag har följt hans
anförande ord för ord, eftersom det så väl stämmer
överens med det han sade i Mariehamn. Där står
att inga initiativ har tagits av dem som är närmast
ansvariga för genomförandet av det samarbetsavtal
som undertecknades 1983 om en gemensam
arbetsmarknad. Min poäng var att det var en stor
överdrift att säga detta. Jag tycker möjligen att det
var något orättvist mot hans socialdemokratiska
statsråd, som under åren har gjort en och annna
insats här.
Det är riktigt att arbetslösheten har skjutit fart de
senare åren. Från 1990 fram till nu har det varit en
stigande kurva. Det erkännandet skall väl ändå ges
Jan Fransson att han klädsamt säger att det inte
finns några enkla lösningar. Det är riktigt. Men det
är otvetydigt så att arbetsmarknadsministern från
Sverige i debatten -- om han hade lästa de artiklar
som Jan Fransson talade om vet jag inte --
redovisade den mycket stora insats som Sveriges
riksdag, på regeringens förslag, har beslutat om,
och där nya åtgärder är på gång. Det är den största
insatsen i modern tid. Det hindrar inte att vi ändå
får fortsätta med förnyade ansträngningar.