Herr talman! Jag noterar att jag tillhör den del av
den här församlingen som baserar sitt agerande på
känslor och icke på fakta. Människan har alltid där det
har funnits tekniska och ekonomiska möjligheter
byggt broar. Det är det näst äldsta
kommunikationsmedel som vi känner till.
Herr talman! Man skall inte skämta i en sådan här
allvarlig fråga, men om nu Öresundsbron är så pass
eländig som den i dag har beskrivits, varför river man
då inte en masse alla övriga befintliga broar i
Sverige? De måste ju innebära exakt samma negativa
konsekvenser.
Eva Goës pratade om att hon har varit nere i
Malmö och hört på motståndarna. Hon talade om att
70 % av malmöborna var emot bron och att alla var
närvarande. Jag bor i Malmö och känner på ett
ungefär till Malmös faciliteter. Att 70 % av
befolkningen skulle befinna sig på samma ställe på
samma gång är tveksamt. Den största samlingsplatsen
i Malmö är såvitt jag vet Malmö stadion. Där kan man
ta emot 31 000 åskådare. Några 300 000 lär inte vara
möjligt.
Det har pratats om ekonomi. Låt mig säga att om
järnvägen skall få en chans att överleva gäller faktiskt
en bro. Skulle det bli en tunnel och järnvägen skulle
stå för sina egna kostnader, då kan vi garanterat säga
att skattebetalarna kommer att behöva rycka in. Det
finns ingen möjlighet att resenärerna i en eventuell
tågtunnel själva skulle kunna betala de priser som
krävs. Det har vi sett. Det är baserat på all erfarenhet
världen över.
Att det inte blev en tunnel mellan Helsingborg och
Helsingör beror på att danskarna inte ville ha det på
det viset. I dag pratar man om att svenska staten skall
stå som delrisktagare. Från början ville man i och för
sig finansiera detta privat, men danskarna, som ändå
kan betecknas som Nordens greker, alltså skickliga
affärsmän, föreslog att detta skulle vara ett statligt
projekt. Och när danskarna, som lyckats rätt hyggligt i
övriga affärsmässiga sammanhang, har den
uppfattningen finns det ingen anledning för oss att ha
en motsatt sådan.
Det har också pratats om Helsingborgsåkaren som
inte vill åka över en eventuell bro. Om hans kunder,
som han lever av, anser att frakterna skall gå över
bron får han nog ändra sig. Jag kan bara notera och
meddela kammarens ledamöter att Malmös
åkeriförening kör runt med en text på sina lastbilar där
man talar om att bygga bron och det snabbt. Jag tror
inte att de gör det under någon som helst form av
tvång.
Till sist, herr talman, något om mer akuta
Malmöproblem. Det har sagts att den här frågan är
oerhört intensivt debatterad i Malmö och att
malmöborna är bestämda motståndare till byggandet
av en Öresundsbro. Detsamma har sagts om regionen
runt Malmö.
Det är möjligt att man inte fattar så mycket här i
världen, men kan då någon i den här kammaren
förklara för mig varför Centerpartiet i Malmö på 70-
talet hade mellan 8 och 10 mandat i Malmö
kommunfullmäktige. I valet 1994 fick partiet 1
mandat, detta tack vare att man förändrat
valkretsindelningen. Annars hade Centern varit ute.
Om den här frågan är så pass viktig för malmöborna,
varför har Centern i likhet med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet lyckats få så litet gehör i den här frågan
som man bevisligen har fått? Kan det möjligtvis bero
på att deras politik i övrigt är så litet attraktiv för
malmöborna?
När man lyssnat till debatten här i dag har man fått
uppfattningen att detta är en ödesfråga för
malmöborna. Men om inte valet i september 1994 var
helt fejkat tyckte tydligen malmöborna i stort sett den
hela och raka motsatsen.