Fru talman! Precis innan dagens sammanträde
började fick jag höra att det var bra om folk höll sig
till sak och att man kunde ha överseende med mig om
jag inte höll mig till sak, eftersom jag är ung. Från
min nya position skulle jag då vilja säga att jag skulle
ha tyckt att det var väldigt glädjande om man hade
just hållit sig till sak i det här ärendet.
Jag är förundrad över hur långt man har lyckats
driva den här brofrågan. Projektet har dömts ut så
många gånger och av så många personer som
verkligen har tyngd att det inte alls vore konstigt om
man - om inte annat så åtminstone i ödmjukhetens
namn - omprövade beslutet. Jag undrar om det är
prestige som ligger bakom att man inte gör det. Jag
tror inte att den gissningen är helt felaktig.
Att bron skulle vara det bästa förslaget kan jag
inte godta, och det kan inte heller Miljöförbundet,
Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Aktion Skåne
Miljö, Miljöpartiet de gröna, Fältbiologerna, Svenska
Transportarbetareförbundet, Koncessionsnämnden,
diverse riksdagspartier och majoriteten av
riksdagspartiernas ungdomsförbund samt Svenska
Sjöfolksförbundet och många, många fler. Det finns
en bred opinion mot bron, och det är inte ett utslag av
noja eller av bilhat från vår sida.
Stockholms Handelskammare har beskyllt
miljörörelsen för att vara en flummig bilhatarklubb
som inte håller sig till sak. Därför vill jag här hänvisa
till Koncessionsnämndens tre skäl för att avslå
konsortiets ansökan.
Men för att klargöra vad det är som får mig att
säga nej till bron måste jag först och främst säga att
anledningen är att det helt enkelt är fel tänkande. Vi
som är aktiva, kunniga och engagerade i miljöfrågor
vet att motorvägar och lättnader för bilismen inte
minskar den, utan tvärtom. Redan Henry Ford på sin
tid sade att med varje meter motorväg man bygger
banar man väg för ytterligare bilar. Inom parentes
sagt är det någonting som dagens bilindustri glatt
hakar på.
Det här fick vi i utskottet påpekat för oss av Mr.
Keith Smith, en företrädare för labourpartiet som var
här och besökte oss. I hans land har det just kommit ut
en rapport som klart visar att massbilismen är
ohållbar, olönsam och ett direkt hot mot vår miljö och
vår välfärd.
Massbilismen kommer aldrig att vara miljömässigt
hållbar. Sveriges nationalrapport om
klimatförändringar från Miljö- och
naturresursdepartementet från september i år visar
klart att bilismen är en av de största bidragande
orsakerna till utsläppen av koldioxid, som är den
viktigaste växthusgasen, eftersom utsläppen är så pass
kraftiga.
Det vore ju bra om naturen kunde anpassa sig till
massbilismen, men så är det inte - det vet vi alla. Med
tanke på att Sverige nu kommer med i den inre
marknaden och att EU själv i sin senaste utredning,
European Task for Support of Environment, har slagit
fast att den inre marknadens transportsystem kommer
att vara en mycket tung och allvarlig belastning finns
det goda massbilismskäl att sätta sig emot ett
brobygge.
Jag uppmanar samtliga riksdagsledamöter och
regeringen till absolut nytänkande, progressivitet och
ledningsförmåga på området. Det är ingen naturlag att
bilismen skall öka - det kan vi påverka.
Bilismens verkliga samhällskostnader redovisas
inte ordentligt. Folkhälsan försämras t.ex. genom
ökad benägenhet för utveckling av atopisk
sensibilisering, vilket är ett mycket stort hot, även om
de flesta inte verkar ha insett det. Det visar att
samhällskostnaderna för bilismen är bra mycket högre
än vad vi har kunnat redovisa i dag. Det pågår
omfattande forskning på det här området, bl.a. inom
landstingen men även internationellt.
Globalt sett är alltså massbilismen ett hot och
därmed också lokalt och regionalt. Det är ett etablerat
faktum att växthuseffekt, skogsdöd, övergödning och
försurning är fruktansvärt allvarliga hot för hela vår
jord. Kanske tycker man att talet om globalt tänkande
och miljö är litet flummigt. Låt mig då i stället
hänvisa till det Sverige direkt arbetar med.
Sverige arbetar ju aktivt med Östersjöfrågor, men
med vilken rätt kan Sverige vara ett föredöme för
öststaterna när somliga här är beredda att direkt döma
Östersjön, som är ett gemensamt hav och ett lån av
framtida generationer, till döden? Bara för att man
myglar och förskönar detta är det inte mindre av ett
miljömord. I dag är över en tredjedel av Östersjöns
botten död. Det är klart att man kan skylla på gamla
miljösynder som PCB och DDT, men vi vet att i dag
och i framtiden är det bilismen som tillsammans med
jordbruket är det största hotet.
Tyvärr är det bara att konstatera att Östersjön
aldrig någonsin kommer att bli helt återställd. Men vi
kan åtminstone se till att det inte blir värre. Vi kan
hindra att Östersjön blir en stinkande, död, rutten pöl.
Det är på det sättet jag förslår att de flesta här inne
skall arbeta: konstruktivt i stället för destruktivt.
Att bygga en bro innebär dålig lön för det arbete
som trots allt genomförs och dålig avkastning på de
resurser som Sverige har satsat på att arbeta för
Östersjön. Ett sådant agerande är inte trovärdigt.
Tittar man på EU:s skrivningar om sustainable
mobility kan man få intrycket att framtiden ser väldigt
ljus ut. Det gör den på papperet. Men problemet är att
exempelvis Öresundsbron är en del av de planer som
EU har på 12 000 km nya motorvägar i Europa. Och
det är inte bara i Skandinavien som vi har problem
med nya motorleder, påhejade av EU. Kring bygget i
Val d´Isère har det varit ett väldigt stormande, och det
finns många andra exempel. Det här är verkligen inte
helt okontroversiellt.
Varför har då EU vurmat så mycket för byggande
av motorleder, när man klart och tydligt har uttryckt
att man vill ha miljövänliga satsningar och ett
miljöanpassat transportsystem? Det är ganska lätt att
svara på den frågan. Det är för att bilindustrin i
Europa liksom i Sverige är oerhört stark, har mycket
pengar och stora påtryckningsmöjligheter.
Lobbyismen har varit påfallande när det gäller
brobesluten. Om det finns anledning att ifrågasätta de
demokratiska spelreglernas giltighet i de olika
procedurerna är det verkligen ett bra tips att studera
handläggningen av frågan om Öresundsbron. Det kan
t.ex. nämnas att finansutskottet går emot sina egna
riktlinjer när det gäller samma restriktiva prövning av
alla statliga garantier. Det kan sägas att
Koncessionsnämnden är överkörd. Det kan sägas att
det finns en miljörörelse som är fullständigt överkörd.
Osv. Det finns alltså viktiga instanser som här totalt
har förbisetts.
Miljösidans kritik av de ekonomiska
resonemangen har tyvärr inte fått särskilt mycket
gehör. Jag vet inte om den har ansetts osaklig eller
partisk på något sätt. Men den danska riksrevisionen
har gett en väldigt skarp kritik av projektet, och jag
tror knappast att det är någon här inne som skulle ha
mage att påstå att den skulle vara partisk eller osaklig
på något sätt.
Vidare har Danmarks industriminister sagt att det
mycket väl kan bli aktuellt att finansiera bron via
skatteintäkter, dvs. att det måste skjutas till
skattemedel för att klara bron. Det är någonting som
direkt strider mot grundavtalet om hur det här skulle
gå till. Där finns ingenting om att staten skulle skjuta
till medel direkt via skatter.
Det bästa vore naturligtvis att bron inte byggdes.
Men i nuläget måste vi se till vad vi först och främst
bör göra, och det som absolut behövs är en vettig,
saklig ekonomisk utredning om broprojektet. I dag
finns det t.ex. ingen ordentlig känslighetsanalys för
projektet, trots att det är en väldigt stor satsning. Det
har sagts att det kan kosta upp till 30 miljarder. Jag
tror inte att de eventuella skadestånden på lång väg
kan bli så höga som vad vi kan få betala i framtiden.
Vi kommer att få betala en nota för orgier i
ansvarslöshet och sifferbollande.
Den ekonomiska kalkylen har utsatts för så
oerhört stark kritik att jag inte förstår varför man inte
är så ödmjuk att man åtminstone tillsätter en ny
ekonomisk utredning. Om man struntar i miljön,
vilket var det första kravet, och tänker sig ett
miljömässigt stålbad, så kan man väl åtminstone se till
de ekonomiska faktorerna.
Argumentet att bron skulle sysselsätta folk via
byggbranschen tycker jag inte heller är något bra
argument. Skall man lägga ut statliga medel för det
kan man åtminstone göra det på något vettigt. Varför
skall hederliga byggjobbare behöva bygga en bro? Jag
tycker att de kan rusta upp Sveriges skolor då - det
innebär också en statlig utgift, men det är betydligt
bättre än att bygga en bro.
Så till kapitaltäckningsgarantierna. Det faktum att
regeringen har begränsat sin revisionsrätt visar ganska
tydligt, åt vilket håll det här barkar. Statliga garantier
och kapitaltäckningsgarantier till ett företag som har
ungefär 5 % solvens är ganska så anmärkningsvärt.
Den uppbackning av garantier som konsortiet har fått
har ingen motsvarighet på marknaden; de
företagsekonomiska spelreglerna har fullständigt satts
ur spel. Det går helt enkelt inte att förklara. Det här är
verkligen föremål för granskning.
Jag skulle vilja referera en kommentar om de
statliga garantierna. Den är ur ett examensarbete av
Anne Pyrstöjärvi vid Företagsekonomiska
institutionen vid Uppsala universitet.
Hon skriver att det även är viktigt att komma ihåg
att varje garanti utgör en potentiell skuld. Om ett
bolag inte kan uppfylla sina åtaganden måste staten gå
in, och staten får då en direkt utgift. Finansutskottet
har därför förordat att nya garantier skall underkastas
samma restriktiva prövning som vanliga
utgiftsåtaganden. Vid en prövning bör man särskilt
belysa den risk som är förknippad med projektet.
Hur stora riskkalkyler har det gjorts för
broprojektet? Hur har man t.ex. studerat trafikflödet?
Har man tagit hänsyn till den oerhört stora
priskänsligheten på avgiften för att få trafikera bron?
Har man studerat hur det t.ex. kommer att drabba SJ
om man blir tvungen att dumpa priserna?
Nej, det har man inte. Det intressanta är att
Finansdepartementet har beviljat statliga garantier till
förbindelsen utan att riskanalysen har redovisats. Det
betyder att man har gått emot sina egna riktlinjer. Jag
förstår inte varför man skall göra en sådan
handläggning i just det här fallet.
Det här projektet är mycket konstigt från början
till slut. Det gäller en bro. Det är ett skrytprojekt. Det
är inte miljövänligt. Det är inte ekonomiskt hållbart.
Rent tekniskt är det kanske roligt att bygga broar, men
det finns tekniska satsningar som är bra mycket mera
angelägna.
Vi har alternativ. Varför har de inte
uppmärksammats? Varför har inte tunnelalternativet
uppmärksammats? En järnvägstunnel är ett bra
alternativ. En tunnel är lönsam, miljövänlig och ger
tydliga signaler från staten, riksdagen och politikerna
om vilket slags trafiksatsningar vi vill ha i framtiden
och vilken typ av trafik som skall växa.
Jag är 21 år. Det kanske är litet ungt för att
komma och skriva folk på näsan och tala om
miljöförstöring och ifrågasätta projektet. Jag har
respekt för mina kolleger och tror inte att de fifflar.
Det här har trots allt gått rätt till. Men just därför vet
jag att man även måste erkänna att det finns
konstigheter i det här projektet. Det är lika bra att ta
tag i dem, eftersom vi i alla fall kommer att få göra
det förr eller senare.
Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 3.