Herr talman! Jag vill svara på Sten Anderssons
fråga. Jag trodde först inte att han ville få den
besvarad, men eftersom den har ställts två gånger,
skall jag besvara den.
Varför vill Miljöpartiet inte riva alla broar som
finns, t.ex. Västerbron, och varför säger vi då nej till
Öresundsbron? Det har med vanlig enkel
miljökunskap att göra. Det är ett ämne som faktiskt
inte ligger så långt från logiken. Ett litet anfall av
miljöinsikt skulle inte passa dåligt i detta
sammanhang.
Vi motsätter oss en satsning på ökad
framkomlighet för bilismen, och man främjar här
möjligheterna att utöka massbilismen. Sten Andersson
anför att bilen skulle vara det näst bästa
transportmedlet. Massbilismen är i dag ett kraftigt hot
mot Östersjön, och det är inte bra.
Vi hatar inte bilar. De är praktiska och lätta att
använda, och vi vill inte att bilarna skall försvinna
från jordens yta. Jag kan själv emellanåt åka bil. Jag
tycker att männisior som bor på landsbygden kan ha
bil osv.
Men varför skall vi fortsätta att satsa på en
vansinnesindustri som vi vet har mycket negativa
konsekvenser? Det är bakgrunden till att vi inte vill att
Öresundsbron skall byggas. Det är precis så som
Henry Ford har sagt: För varje meter motorväg som
man bygger tillkommer ytterligare en bil.
Vi måste bedriva en aktiv miljöpolitik även på
transportområdet. Det ankommer särskilt på oss att
reagera när gammalt tänkande och gamla lösningar
tillämpas på nya problem. Den inställningen står
Miljöpartiet för.
Jag vill avslutningsvis ta upp frågan varför
Miljöpartiet inte får mer gehör för sina idéer. Jag kan
- även om det inte berör Sten Anderssons parti -
påpeka att i EU-omröstningen nyligen närmare 47 %
röstade nej, trots att nejsägarna inte har 47 %
representation i riksdagen utan snarare 15. Människor
kan faktiskt ibland ha en självständig uppfattning i
förhållande till det egna partiet.