Fru talman! Gudrun Lindvall var inne på detta
projekt Gigantic. Är det inte nog med kärnkraftens
sårbarhet,och att man har JAS-planet? Det som håller
på att ske inför våra ögon är ett ekonomikskt-
ekologiskt vansinne.
Det sägs att som biologisk varelse orkar man inte
ta emot alla negativ intryck längre än till elva års
ålder, om man inte lyckas slussa ut det på olika sätt.
Det är inte konstigt om man känner vanmakt i det här
samhället, när politikerna hela tiden kör över
folkmajoriteten.
Jag var nere på koncessionsförhandlingarna den
tredje veckan i januari. 70 % av Malmös befolkning
sade nej till bron, och det var många närvarande. De
enda som talade positivt om bron var portföljbärarna,
som talade om att man måste ha förbindelse mellan
Malmö och Köpenhamn, precis som om det tidigare
inte varit möjligt. Vilka har inte turat mellan Malmö
och Köpenhamn eller mellan Helsingborg och
Helsingör?
Nej, det här projektet ingår inte i ett
kretsloppssamhälle och inte i ett framtida samhälle,
precis som mina kamrater i Miljöpartiet har sagt.
"Vi har inte råd att fortsätta med
miljöförstöringen" har Björn Gillberg sagt. Döm om
min förvåning när det var han som stod där och förde
talan för bron. Men jag vill då påpeka att han visade
på saker som måste ändras, eftersom de premisser
man haft att utgå från var helt felaktiga. Det var
massor av fel, och han sade att man inte kunde bygga
bron enligt de tänkta planerna. När jag nu läser
betänkandet ser jag att det är ungefär samma skisser
som man hade 1993 som ligger till grund för beslutet.
När jag var i Malmö sades det från Vägverkets
sida att man absolut inte kunde tänka en
enplanslösning utan att det måste vara två plan - ett
för motorvägen och ett för järnvägen, eftersom det
skulle bli sådana vibrationer.
Från Sjöfartsverket, som hade simulerat den tänkta
sjöfarten, framkom det att man absolut inte kunde ha
300 meter mellan bropelarna utan att det måste vara
400 meter. Dessutom sades det att man måste höja
bron, eftersom den annars skulle bli påkörd; man hade
gjort 14 eller 17 simuleringar, och man hade kört på
bron varenda gång.
Det här menar jag att man inte har tagit med i de
ekonomiska beräkningarna.
Men det är inte bara det. Det finns
socioekonomiska saker som man inte heller har tagit
upp, för att inte tala om miljön och de ekologiska
konsekvenserna av Öresundsprojektet. Jag ser det som
att Öresundsbron är en ekonomisk ruin för Sverige.
Hur kan man tänka sig att kasta 20 - 40 miljarder
kronor i sjön, för detta är att kasta pengarna i sjön.
Jag, som norrlänning, hade rest ned för att få yttra
mig å Norrlands vägnar när det gäller torskfisket. Vi
bryr oss faktiskt om var torskarna sätter sina första
spår, var ynglen kommer till och var de får växa. Den
här gången talade man också om att salthalten skulle
sjunka med 11 - 10,97 % på bottnen och 7 - 6,97 %
på ytan i Östersjön, och det skulle slå ut torskrommen.
Fiskeriverket bedömde att den kritiska gränsen låg vid
0,25 - 0,5 % sänkt salthalt. Är det här döden för
torsken? Det kan man fråga sig.
Vad är det för risker man tar? Det här kallas ett
riksintresse, men jag säger att det är ett riskintresse
när det gäller miljö, människa och ekonomi. Det är
kortsiktigt, och man tänker inte på kommande
generationer.
Bo Nilsson var inne på att man skall förbinda två
länder. Det är livsviktigt att förbinda. Vi kan förbinda
oss med de baltiska staterna, men inte bygger vi en
bro. Men snart är väl också det på gång. Jag tyckte att
jag hörde någon som sade att man skulle bygga en
bank över Kvarken. Man tror inte sina öron.
Jag tycker att det är känslomässiga argument som
kommer från jasägarna, och det är fakta som kommer
från dem som säger nej.
Handläggningen av det här ärendet är under all
kritik. Den har inte följt den demokratiska processen.
Handläggningen av beslutsprocessen rörande
Öresundsbron strider mot internationella
konventioner, lagar och regler samt svensk
rättspraxis. Regeringsformen säger att myndigheten
skall pröva utifrån lagar, ej utifrån avtal, dvs. det
svensk-danska avtalet.
När man har prövat har man gjort
miljökonsekvensbeskrivningen utifrån avtalets
begränsningar. Det är avtalet som har begränsat
möjligheten att göra riktiga
miljökonsekvensbeskrivningar. Om det, som vi i
Miljöpartiet vill, infördes en livscykelspecifikation på
varor - alltså en bedömning av om varan från vaggan
till graven är miljöstörande eller miljöfarlig - skulle
vi inte hitta någon punkt där Öresundsbron skulle
kunna gå igenom utan att vi skulle säga att den var
miljöstörande.
Detta anser man i dagens Sverige att man har råd
att kasta ut pengar på, när man inte har riktiga
ekonomiska kalkyler, för att inte tala om att man inte
har de långsiktiga ekologiska kalkylerna färdiga, och
man har inte analyserat konsekvenserna.
Jag säger nej till Öresundsbron och nej till sådana
här gigantiska projekt som man inte kan överskåda
konsekvenserna av.