Fru talman! Onsdagen den 12 juni 1991 fattade
riksdagen sitt beslut om att godkänna avtalet mellan
Sverige och Danmark om att gemensamt bygga en
kombinerad järnvägs- och vägförbindelse över
Öresund. Avtalet är, som sagts, folkrättsligt bindande.
Avtalet ratificerades av regeringen den 24 augusti
1991. Jag skall inte tala om för Olof Johansson vilka
partier som ingick i den regeringen. Det tror jag nog
att han vet. Röstsiffrorna i riksdagen var 229 ja och 85
nej. Det är alltså inte det som dagens ärende handlar
om.
Olof Johansson talar om att folk var förskrämda.
Jag tycker att det faktum att 229 riksdagsmän röstade
ja inte tyder på att de var förskrämda. Det fanns
således en rejäl majoritet i den här riksdagen för detta
avtal.
Det fanns emellertid en förutsättning, och det var
att det skulle göras en noggrann miljöprövning av
förbindelsen. Samma regering har prövat projektet i
enlighet med två lagar - naturresurslagen och
vattenlagen. Den 16 juni beslutade regeringen att
godkänna konsortiets förslag. Det innebär att
regeringen ansåg att projektet klarar högt ställda
miljökrav. Härvid har bl.a. frågan om
vattengenomströmningen till Östersjön, den s.k. noll-
lösningen, ägnats mycket stor uppmärksamhet. Det är
alltså inte det som dagens ärende handlar om.
Än en gång vill jag säga till Olof Johansson att
den regering som han ingick i faktiskt har prövat det
här och funnit att miljöfrågorna går att lösa på ett bra
sätt. Om Olof Johansson inte har förtroende för oss,
borde han väl ändå ha haft det för den regering som
han ingick i under flera år.
Elisa Abascal Reyes från Miljöpartiet säger att vi
som är miljömedvetna säger nej. Väldigt många, både
myndigheter och personer, som jag uppfattar som
kunniga i miljöfrågor har trots allt sagt ja. Dessutom
har regeringen därefter gjort en prövning och funnit
att man kan säga ja av miljöskäl. Jag tycker att det är
litet förmätet att tala om att de som är miljömedvetna
säger nej. Det finns många, många som också säger
ja.
Till Karl-Erik Persson vill jag säga att skälet för
att vi skulle vänta med behandlingen av dessa
motioner känner Karl-Erik Persson själv till, eftersom
han ingick i trafikutskottet redan då. Vi ville avvakta
miljöprövningen från regeringen. När
miljöprövningen nu är gjord och ett beslut är fattat
finns det anledning att avskriva dessa motioner.
Fru talman! Ingen fråga har diskuterats, prövats
och utretts så som frågan om den fasta förbindelsen
över Öresund. I mer än 100 år har diskussioner pågått
och förslag presenterats. Redan för 44 år sedan
uttalade sig riksdagen för första gången för en fast
förbindelse över Öresund. Efter regeringens prövning
och godkännande enligt naturresurslagen och
vattenlagen borde allt vara klart, men det fattas tyvärr
ytterligare en fråga. En del kallar det för en
teknikalitet. Det gäller att säkra det egna kapitalet i
SVEDAB under de första åren. Detta bör det svenska
Ban- och vägverket bemyndigas att göra. Det handlar
alltså inte om några utökade totala ekonomiska
utfästelser från statens sida, utan
kapitaltäckningsgaranti erfordras av
redovisningsmässiga skäl. Det är det som dagens
ärende handlar om.
Olof Johansson talade här om att man får kalla
fötter. Man kan fundera över hans egna kalla fötter.
Han valde att avgå vid en tidpunkt då han inte kunde
befara att fälla en borgerlig regering. Det gäller att ha
kalla fötter på beställning.
Dagens betänkande behandlar också, som jag sade
tidigare, ett antal gamla motioner - om man får lov att
säga så. Det gäller motioner som man har avvaktat
med beroende på det regeringsbeslut som jag tidigare
hänvisade till. Det beslutet fattades i juni i år. Det
skedde visserligen med stor vånda och medförde vissa
konsekvenser, men regeringen uppfattade ändå att
miljöförutsättningarna var klart godkända. Jag tycker
att det nu finns skäl att behandla och avslå dessa
motioner. Jag yrkar på att riksdagen skall göra det.
Låt mig också för säkerhets skull konstatera att
riksdagen redan har fattat beslut om att regering och
riksdag skall följa det här ärendet genom årliga
rapporter där det redovisas hur projektet faktiskt
fortskrider. Härigenom får vi möjligheter att följa
upp, inte minst, de ekonomiska faktorerna.
Låt mig emellertid, inte minst därför att
motståndarna alltid och i all oändlighet tar upp och
påtalar det som de anser vara negativt med
förbindelsen, ta upp ett antal skäl till varför jag är
positiv. Jag tror också att detta är skälen till att
riksdagen med stor majoritet har sagt ja till
Öresundsförbindelsen. Innan dess måste jag
emellertid säga några saker.
Som jag sade tidigare till Olof Johansson har det
funnits en rejäl majoritet i riksdagen för förslaget.
Eftersom Elisa Abascal Reyes och Miljöpartiet tillåter
sig mycket stora överdrifter och hemska ord som jag
inte skulle vilja ta i min mun om bl.a.
misstänksamhet, tänker jag överdriva litet åt det
positiva hållet. Det kan ju vara tillåtet efter den salva
som Elisa Abascal Reyes avlossade här.
Beträffande den danska rapporten om ekonomin
vill jag säga att det självklart finns - det tycker jag att
man skall vara ärlig nog att säga - osäkerheter i ett
sådant stort projekt. Det vore konstigt annars. Det
skulle vara konstigt om exakta fakta skulle föreligga i
alla avseenden. Vi kan ta trafikflödet som exempel.
Det är naturligtvis inte möjligt att tala om exakt hur
många bilar som kommer att passera den här bron.
Olof Johansson, Elisa Abascal Reyes och Karl-Erik
Persson m.fl. som är så duktiga kan ju redan nu tala
om hur många bilar det rör sig om så att vi också får
veta. Ni vet det förmodligen redan.
Jag tycker att det finns skäl att vara litet ödmjuk
och säga att det kan finnas variationer både uppåt och
nedåt som kan påverka ekonomin. Dessa fakta får vi
inte innan bron står klar och vi får möjligheter att
bedöma hur attraktiv den är. För min del är jag säker
på att den kommer att vara attraktiv.
Karl-Erik Persson åberopar en negativ åkare. Jag
skulle kunna åberopa många positiva åkare och
många positiva företag, inte minst i min egen
hemstad, som tror att det här skall bli ett lyft för
regionen. Det finns således både positiva och negativa
effekter, och det tycker jag att man skall inse. Jag
avser nu att ta upp några positiva argument för
förbindelsen.
Det gäller en kombinerad väg- och
järnvägsförbindelse som kommer att knyta ihop Skåne
och Själland. Det kommer att göra denna region stark
och utvecklingsbar. Det kommer att innebära att vi på
linjen Lund-Malmö-Köpenhamn-Roskilde bl.a.
kommer att få världens största universitet. Det
kommer att betyda mycket stora möjligheter till
utbildning och forskning. På sjukvårdens och
medicinteknikens område kommer det att bli ett
styrkebälte med fyra universitetssjukhus och
betydande kunskaper och utveckling när det gäller
hälso- och sjukvården. Dessa knyts ihop med den
fasta förbindelsen.
Det kommer att öppna nya möjligheter för
kulturellt utbyte mellan Skåne och Själland och
mellan Sverige och Danmark i övrigt.
Den nya förbindelsen kommer att få stor betydelse
för infrastrukturen, den ekonomiska utvecklingen och
sysselsättningen även långt borta från brofästen och
tunnelöppningar. Även under byggnadstiden kommer
det att betyda ett ganska stort tillskott av värdefulla,
meningsfulla och riktiga arbetstillfällen.
Det gäller en förbindelse som till sin utformning
kommer att bli en sevärdhet i Norden. Efter mina
kontakter med konsortiet i går kan jag berätta att det
finns ett utomordentligt stort intresse internationellt
för det arbete som nu pågår.
Jag anser att denna förbindelse kommer att bli ett
viktigt inslag för att stärka vår region. Jag är själv
skåning. Det är det väl ingen som tvivlar på. Det här
gäller i vårt land men framför allt i det nya Europa.
Starka regioner är en nödvändighet för framtiden.
Jag är förmäten nog att tro att Öresundsregionen
har förutsättningar att bli den starkaste regionen i
Norden.
Bron har alla möjligheter att stärka kollektiv- och
tågtrafiken i såväl Skåne som Själland.
Pendlingsmöjligheterna ökar. En ny arbetsmarknad
öppnar sig. Men också nationellt menar jag att denna
förbindelse verkligen ger tågtrafiken en chans.
Till sist villl jag säga att förbindelsen blir en länk
mellan Skandinavien, Danmark och övriga Europa.
Fru talman! Med denna korta redovisning vill jag
påpeka att de positiva effekterna av
Öresundsförbindelsen är betydande. Jag vill också
konstatera att dagens ärende egentligen gäller en
kapitaltäckningsgaranti för Svedab.
Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till
hemställan i trafikutskottets betänkande nr 2 och
avslag på motionerna och reservationerna.