Herr talman! Det är intressant att ibland sitta här
vid ringside och se de kraftiga socialdemokratiska
attackerna på Folkpartiet, det parti som de skall
sätta sig i regering med.
Christer Lindblom frågade mig om vilka förslag
som Vänsterpartiet lagt fram för att utveckla
skolan, öppna skolan ut mot samhället i övrigt och
få en kvalitativ förbättring. Jag kan räkna upp
några som jag kom på i hastigheten.
Vi föreslog att man skall använda gymnasieskolan
på sommaren, men det blev nej. Vi har föreslagit
att högskolorna bör öppna sig ut mot samhället,
t.ex. i form av vetenskapsbutiker, men det blev nej.
Vi föreslog självförvaltande skolor med lokal
styrelse, men det blev nej.
Vi har föreslagit att elever skall få rätt att välja
mellan fler främmande språk i grundskolan och en
garanti för detta, men det blev nej också till det. Vi
föreslog att lärare i tidigare årskurser bör ha
kompetens för att undervisa i Engelska, men det
blev nej även till det.
Det som oroar i debatten och i de svar som här har
kommit fram är att man kan se andra typer av
segregering i skolan, men som kanske enbart
hänför sig till bostadsstandard och skolstandard. Vi
kan i dag se var vi ganska så koncentrerat finner
elever med mer eller mindre ofullgången skolgång.
Det säger väl i varje fall någonting?
Ni kan väl inte mena att det i vissa områden bor fel
sorts människor? Hur blir människor fel sort? Vi
måste se till olika faktorer som driver fram en sådan
negativ utveckling. Vi tappar i det svenska
samhället erfarenheter från människor som
kommer från olika områden.
Det som driver fram detta är ingenting annat än
klasspolitik. Det är den politik som förstärker en
sådan utveckling. Jag skulle vilja se det parti vars
representanter ställer sig här i talarstolen och säger:
Vi vill driva en klasspolitik. Men effekten av
politiken ligger nära en ren och skär klasspolitik.
Att införa sektorsbidrag, som vi föreslår från
Vänsterpartiets sida, handlar om att tydliggöra
ansvaret för skolan. Det minimerar eller beskär
inte alls den lokala möjligheten att göra olika
prioriteringar. Vad är det för mening med att
regeringen ger en påse till kommunerna om den
samtidigt är där och plockar det gottaste ur påsen --
hemspråk, stöd till privatskolor och annat? Ett
schabloniserat sektorsbidrag skulle kunna
tydliggöra ansvarigheten.