Fru talman! Johan Lönnroth har i en interpellation
frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att
motverka ökande segregation i Göteborgs och
andra kommuners skolor.
Jag har i mitt svar utgått ifrån att det frågan
egentligen behandlar är skolkostnaderna i vid
mening, det nya bidragssystemet och dess effekter
för elever med svårigheter.
Skolverket har i sin fördjupade
anslagsframställning för 1994/95--1996/97 redovisat
utvecklingen vad gäller kostnaderna för
skolverksamheten. De kommunala resurser som
avsätts till utbildning motsvarar i genomsnitt en
tredjedel av de totala kostnaderna för
kommunernas verksamhet. Drygt 70 % av
kostnaderna gäller grundskolan. Mellan 1980 och
1991 ökade kostnaderna per elev i grundskolan
med 25 %.
Från andra halvåret 1992 kan man konstatera att
kommunernas verksamhetskostnader generellt
minskat. De största neddragningarna sker inom
gatuförvaltning, fritid och kultur. Men också
skolkostnaderna minskar, samtidigt som antalet
barn i förskole- och grundskoleåldrarna ökar.
Variationerna mellan olika kommuner är stora och
beror i första hand på strukturella faktorer.
Det säger sig självt att ekonomins nedgång innebär
svårigheter i alla verksamheter. Däremot redovisar
Skolverket, som granskat resursfördelningen till
skolorna, inga större negativa effekter av det nya
statsbidragssystemet vad gäller stödet till elever
med särskilda behov. Det finns enligt Skolverket
inte något som tyder på att det hittills har inträtt
någon märkbar förändring av skolhuvudmännens
möjligheter att ge elever med påtagliga svårigheter
erforderligt stöd. Däremot finns det en risk för att
elever med mindre synliga behov får försämrade
möjligheter.
Det är viktigt att uppmärksamma de slutsatser som
hittills kunnat dras. Den förändrade
ansvarsfördelningen inom skolan och ekonomins
nedgång har inneburit stora förändringar och även
påfrestningar på kommunernas styrnings- och
ledningsfunktioner. Likväl anser jag att principen
att kommunerna får ta det fulla ansvaret för
resursfördelning, organisation m.m. medan staten
anger de övergripande målen är riktig. Det är
lokalt, nära verksamheten och i kontakt med dem
som direkt berörs av besluten det bästa underlaget
för nödvändiga prioriteringar finns.
Det är också viktigt att övergången till det nya
styrsystemet får ta sin tid och att kommunerna får
arbeta vidare med de nya förutsättningarna inom
de ramar skollag, skolförordningar och läroplan
anger innan vi drar långtgående slutsatser om
effekterna av det decentraliserade ansvaret. Kravet
på likvärdig utbildning för alla elever gäller, liksom
rätten till stöd för elever som behöver det, och jag
utgår från att kommunerna uppfattat detta.
Skolverket ansvarar för tillsynen av
skolverksamheten, och myndigheten avser bl.a. att
under den närmaste treårsperioden analysera
kommunernas resursfördelningssystem. Några
särskilda initiativ för att utvärdera effekterna av det
nya statsbidragssystemet m.m. behövs därför inte.
Arbetet är redan i gång.