Herr talman! Det är synd att debatterna går så fort,
eftersom det är många trådar att dra i. Låt mig ändå
försöka hinna säga något till Johan Lönnroth.
Han sade i sin sista replik att klasskillnaderna ökar
och att det har med segregation att göra. Han var
förvånad över att skolministern kan använda det
ordet. Jag vill gärna säga att jag inte har några
besvär med det. Det är alldeles uppenbart att det
finns socioekonomiska skillnader mellan grupper
av människor. Det är mycket allvarligt. Just därför
är jag så förvånad över att Vänsterpartiet och andra
som säger sig företräda de små och ekonomiskt
svaga i samhället icke har upptäckt att vi, tack vare
friskolereformen, inte längre har en situation där
endast de välbesuttna kan välja ett alternativ. Det
är i dag möjligt för alla att välja skola. I dag är det
billigare att sätta sina barn i en alternativ skola än
att ha dem på dagis. Jag ser det som en framgång,
och jag tycker att det är en viktig fråga.
Någon frågade vad skolministern tänker göra för
att motverka segregation. Det är en mycket vid
fråga. Inger Lundberg var någon gång under
diskussionen inne på situationen på
bostadsmarknaden. Det är alldeles riktigt. Jag vill
ta upp några saker som vi faktiskt har gjort på
skolområdet och som inte har kommit fram i denna
diskussion. Vi har skapat rätten att välja skola. Vi
formulerar nu också krav på vad skolan skall uppnå
och vad eleverna faktiskt skall få lära sig i
läroplanerna för varje ämne. Vi understryker att
alla elever skall nå till denna nivå. Om de inte gör
det tvingar vi kommunerna att vidta de åtgärder
som krävs för att eleven skall få det stöd som
behövs. Det är en skärpning i förhållande till hur
det har varit tidigare. Man får icke lämna barn
efter. Det tycker jag är en viktig sak.
Vi har också tydligare än någonsin, delvis beroende
på den oro som finns, markerat nödvändigheten av
att skolor och kommuner möter de barn som har
inlärningssvårigheter eller handikapp av andra
sorter. Vi skall ha en skola för alla barn. Det gäller
oavsett om skolan är fristående eller inte.
Fristående skolor skall för övrigt vara öppna för alla
barn. Det är därför det är så bra att avgiften har gått
ned. Det är därför socialdemokraternas inställning
är så märklig.
Det har diskuterats procentsatser. Man frågade
varför inte skolministern vill ändra bestämmelsen
om 85 % när det finns politiker i Göteborg som vill
det.
Vår avsikt med reformen är ju att skapa likvärdiga
ekonomiska villkor mellan fristående och offentliga
skolor. Det finns en debatt där man hävdar att det
endera råder likvärdiga villkor eller inte.
Procentsatsen är ingen princip för skolministern.
Det har jag talat om i varje diskussion. Men jag vill
ha ordentliga skäl. Det finns motargument som
säger att friskolorna nog faktiskt inte får för mycket
pengar. Det finns inte bara argument för den ena
sidan. Jag tar gärna emot andra noteringar också.