Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Svar på interpellation 1993/94:81 om ökande segregation i skolorna

INGER LUNDBERG (s), 1994-02-17 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! För ett och ett halvt år sedan fick vi

ett pressmeddelande från

Utbildningsdepartementet där skolminister

Beatrice Ask mycket bestämt uttalade sig mot att

en rektor i en svensk skola inte tyckte att barnen

skulle få sjunga ''Du gamla, Du fria'' på examen.

Jag tycker också att barnen skall få göra det. Men

på något sätt är det kanske inte den allra

allvarligaste frågan att reagera på.

Den skolminister som säger att hon icke reagerar

på prioriteringar som drabbar utsatta barn i olika

bostadsområden och som icke vill göra några

markeringar när det gäller kommunernas

prioriteringar, därför att hon inte vill lägga sig i

enskilda ärenden, är tydligen ändå beredd att uttala

sig om huruvida man i enskilda skolor skall få

sjunga ''Du gamla, Du fria'' eller inte. Frågan är i

stället när skolministern reagerar. Jag tycker att det

är okej att reagera på ''Du gamla, Du fria''. Men

reagera framför allt när en skola riskerar att fara illa

och gör markeringar när det i kommunerna sker

prioriteringar som står i strid med läroplanens krav

på likvärdighet!

Det råder inget tvivel inom den socialdemokratiska

gruppen. Vi tycker alltså att det skall vara ett

generellt statsbidrag till kommunerna. Det är bra,

därför att det är i kommunerna som de bästa

prioriteringarna görs. Men riksdagen skall sätta

upp mål för dessa prioriteringar. I de målen ingår

bl.a. kraven på en likvärdig skola och på

kompensatoriska insatser för de barn och de

bostadsområden som bäst behöver skolans insatser.

När det finns tendenser till att prioriteringar sker

från andra utgångspunkter är det rimligt att

skolministern reagerar -- ja, då är skolministern

skyldig att reagera och att göra markeringar i

debatten som kan påverka också de borgerliga

politikerna ute i landet.

Jag är övertygad om att

kommundelsorganisationen kan vara en mycket

stark organisation när det gäller att komma till rätta

med segregationen och att stötta de

bostadsområden som har det största behovet av

insatser. Vad som då är nödvändigt är att de

centrala politikerna i respektive kommun gör

sådana fördelningar mellan de olika stadsdelarna

som gör det möjligt för stadsdelspolitikerna att göra

kompensatoriska insatser.

För att detta skall kunna åstadkommas krävs det att

riksdagen är tydlig och står fast vid att vi i Sverige

skall ha en likvärdig skola. Det är också viktigt att

vi inte har en skolminister som i olika sammanhang

säger: Blir en skola för dålig får väl föräldrarna

lämna den.

Alla barn i Sverige har rätt att känna att närmaste

skola är en bra skola!

Debatten

Hämtad sida: 20

20 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

INGER LUNDBERG (s): Svar på interpellation 1993/94:81 om ökande segregation i skolorna (1994-02-17) — PRESS0