Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Svar på interpellation 1993/94:81 om ökande segregation i skolorna

INGER LUNDBERG (s), 1994-02-17 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Christer Lindblom förde ett intressant

resonemang om ledarskapet i skolan, vilket är

viktigt. Men det är inte det som den här debatten

handlar om. Den handlar om de systematiska

förändringar som sker och om en fortgående

segregation i skolan.

Christer Lindblom sade också att vi inte har

segregation i Sverige. Det är riktigt, Christer

Lindblom, att vi inte har slum eller getton. I ett

internationellt perspektiv har den svenska

samhällsplaneringen varit utomordentligt

framgångsrik. Men det finns segregation och stora

skillnader mellan bostadsområden. För att en

nation skall kunna undvika segregation krävs

mycket medvetna politiska insatser.

Den borgerliga regeringen har avhänt oss

bostadsförmedling, samhällsplaneringsinstrument,

bostadsfinansieringsinstrument och andra

instrument som kan motverka segregationen.

Risken är uppenbar att vi får en ytterligare kraftig

förstärkning av segregationen i vårt land.

Ett av de allra viktigaste instrumenten för att

motverka segregation är den likvärdiga skolan.

Den är viktig därför att den gör att medborgare från

alla samhällsgrupper kan välja att bo i olika

bostadsområden. Skolan är ju så viktig för föräldrar

och barn. Dessutom är den utomordentligt viktig

för att barn med olika behov skall få en chans i livet

till likvärdiga villkor. Därför spelar just en likvärdig

skola en avgörande roll i kampen mot

segregationen.

Vill vi ge alla barn samma chans i samhället måste

skolan vara kompensatorisk. Därför måste de

skolor som har de största behoven också få de

största resurserna. Detta är avgörande för att alla

ungdomar på lång sikt skall få en chans i arbetslivet.

Det är också av ett mycket stort demokratiskt värde

att vi har skolor där barn från olika miljöer och barn

med olika erfarenheter möts. För att motverka

segregationen i skolan måste vi som föräldrar veta

att närmaste skola är bra, och samhället måste

medvetet kompensera de skolor som har större

problem än andra. Nu sker en utarmning, speciellt

av skolor i miljonprogramsområdet. Det beror dels

på generella nedskärningar, dels på kommunala

prioriteringar som innebär nedskärningar vilka

drabbar de mest utsatta områdena hårdast. Detta

är så allvarligt att det borde föranleda

uppmärksamhet från skolministerns sida.

Vi börjar att få konkreta exempel, även om

Skolverkets utvärderingar inte är klara. Från

Göteborg kommer ett stort antal exempel. Även

från Järfälla har exempel redovisats. Sollentuna har

infört ett skolpengssystem, där 95 % av resurserna

skall fördelas generellt. Från Malmö kommer

rapporter om att andelen invandrarbarn i vissa

skolor har fördubblats. Detta borde vara så

alarmerande att det leder till tydliga och kraftfulla

markeringar från skolministerns sida. Det går inte

att sitta stilla och säga: Vi avvaktar Skolverkets

utvärderingar.

Det är bråttom, för när en segregationsspiral tar

fart finns risken att den befästs. Jag måste allvarligt

fråga: Ser inte skolministern några problem här?

Är inte skolministern redan nu beredd att göra

markeringar? Ser inte skolministern också att

regeringen har ett delansvar i detta genom den

signal som skolpengen till friskolorna har gett --

även om den inte är den avgörande faktorn -- om

att 85 % skall ges generellt och utan prövning och

som ändå har påverkat åtminstone borgerliga

politiker i kommunerna och lett till att synen på

behovsfördelningen inte är densamma som

tidigare?

Det andra är den mycket tydliga markering av

kundperspektivet som görs från regeringens sida.

Kundperspektivet vid val av skola överordnas

kraven på likvärdighet. Skolministern säger i olika

sammanhang att man, om en skola blir för dålig, får

välja bort den. I stället borde hon säga: Vad skall

vi göra för att alla skolor skall vara bra och för att

föräldrarna tryggt skall kunna veta att barnet, om

det går i närmaste skola, får en bra utbildning? Om

vi inte kan garantera detta kommer det att innebära

att de föräldrar som har en reell valfrihet väljer bort

den närmaste skolan, även om de skulle vilja ha

sina barn där. De väljer kanske bort skolan, och om

de har resurser kanske de också väljer bort

bostadsområdet. Därmed förstärks segregationen,

och vi får ett tudelat samhälle.

Debatten

Hämtad sida: 20

20 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

INGER LUNDBERG (s): Svar på interpellation 1993/94:81 om ökande segregation i skolorna (1994-02-17) — PRESS0