Fru talman! I den allmänpolitiska debatten för en
vecka sedan sade skolministern att det inte fanns
tillräckligt underlag för att kunna bedöma effekten
av hennes egen skolpolitik, bl.a. vad gäller beslutet
att garantera privatskolorna 85 % av kommunernas
skolkostnad.
Det var förvånande att skolministern kunde säga
detta efter besöket i Göteborg i januari. Beatrice
Ask träffade då bl.a. Agneta Granberg,
partikamrat till henne i Göteborg, och ansvarig för
stadsdelsnämnderna. Jag undrar om inte
skolmininstern då tog till sig den undersökning som
har godkänts enhälligt av Göteborgs fullmäktige
och som säger att när elever går över från en
kommunal skola till en privatskola ökar
kommunens kostnad med mellan 4 000 kr och 7 000
kr per elev.
Efter skolministerns besök har också stadskansliet
i Göteborg undersökt läget generellt vad gäller
grundskolans undervisningsresurser. Kostnaderna
för den reguljära undervisningen inklusive stöd har
räknat per elev reducerats med 16 % mellan
1989/90 och 1993/94. Kostnaderna för svenska 2 har
minskat med 12 % och för hemspråk med 47 %.
Det kommunövergripande stödet för barn med
särskilda behov har minskat med ca 10 %.
Minskningen av resurser är störst och ligger på
mellan 25 % och 30 % i de stadsdelar som har hög
andel invandrare och sociala problem.
Segregeringen ökar således starkt och de verkligt
dramatiska försämringarna kommer först nu och
nästa läsår.
Efter skolministerns besök har också alla elever i
stadsdelen Biskopsgården skolstrejkat en dag för
att protestera mot beslutet att lägga ned
Svartedalsskolan. Uppslutningen var total. Jag vill
påminna skolministern om vad det här handlar om.
Man vill alltså lägga ned en skola med drygt 300
elever, där mer än hälften av eleverna på högstadiet
är invandrare. De skall flyttas till två andra större
skolor i stadsdelen med 58 % respektive 57 %
invandrarbarn på högstadiet.
Jag talade i dag på förmiddagen med en av lärarna
på Svartedalsskolan. Hon berättade att eleverna på
skolan just har fått fylla i önskemål om vilken skola
de vill gå i till hösten. Nästan alla elever vill stanna.
Men många säger att de kommer att flytta från
stadsdelen om skolan läggs ned. Det är helt
entydigt att det är de starkaste föräldrarna, alltså de
med de högre inkomsterna, som har möjlighet att
flytta och som kommer att flytta. Jag vill fråga
skolministern: Har inte skolministern något som
helst ansvar för nedläggningen av Svartedalsskolan
och det som nu håller på att hända i stadsdelen
Biskopsgården i Göteborg?
Beatrice Ask säger också i svaret till mig att
ingenting tyder på att det inträtt någon märkbar
förändring av skolhuvudmännens möjligheter att
ge elever med påtagliga svårigheter erforderligt
stöd. Man kan uppfatta detta som en ren
oförskämdhet mot hennes egna partikamrater:
Johnny Magnusson, kommunstyrelsens
ordförande, och Agneta Granberg, alltså de
politiker som styr i Göteborg. Menar Beatrice Ask
att de här moderata kollegerna till henne skulle
kunna ge barnen med särskilda behov betydligt mer
stöd, men att de inte gör det på grund av
inkompetens eller rent av ren dumhet?
Det är lokalt nära verksamheten och i kontakt med
dem som direkt berörs av besluten som det bästa
underlaget för prioriteringar finns, sade
skolministern. I den allmänpolitiska debatten
angrep hon också stadsdelsnämnderna i Göteborg.
Det här fick jag inte riktigt att gå ihop. Innebär
detta att hon erkänner att hennes egna borgerliga
kolleger i stadsdelsnämnden i Biskopsgården inte
har kontakt med dem som närmast berörs av de
beslut man fattar? Inkompetensförklarar hon
därmed också sina egna partikamrater, den
borgerliga majoriteten i stadsdelsnämnden i
Biskopsgården?
Jag frågade inte efter utvärderingarna av
segregeringen. Jag frågade efter konkreta initiativ
för att motverka segregationen. Och jag vill till sist
ställa ett par frågor till: Har skolministern i den
regering som talat om att skapa Europas bästa skola
inget som helst ansvar för det som nu håller på att
hända i den svenska grundskolan? Tänker inte
skolministern ta några som helst konkreta initiativ?