Herr talman! Jag menar inte att ställa dessa två
grupper emot varandra. Bara för ett år eller två år
sedan stod jag här i kammaren och försvarade bo-
stadsbidragen till ungdomar, eftersom jag tyckte att
det var mycket viktigt. Men nu har det hänt väldigt
mycket under de senaste åren av nedskärningar och
kostnadsökningar som gör att särskilt barnfamiljer är
litet extra drabbade. Jag har tvingats att konstatera
detta.
Även om jag med mina argument inte klarat av att
förklara detta så att alla förstår det har jag nu den
inställningen, och jag menar egentligen ingenting med
det. Jag lyssnar gärna på argument för att ta åt mig
dem. Men verkligheten är ändå att regeringen i den
proposition som lagts fram åtminstone från början har
den inställningen att vi inte skall ha något bostadsbi-
drag för ungdomar i åldern 18-29 år. Sedan har dis-
kussionen i utskottet gjort att utskottet har vänt och att
vi hamnat i denna situation.
Jag ser som sagt inte någon motsättning i detta.
Jag tar väldigt gärna emot argumenten. Jag har säkert
en del att lära i dessa frågor. Jag har också ungdomar i
de aktuella åldrarna, så jag kan mycket väl förstå
problemen. Men så här ser jag på dem just nu.