Herr talman! Jag är övertygad om att valfrihetssystem leder till ökad kvalitet, bland annat genom att man tvingas sätta upp kvalitetskriterier. Jag är ganska så säker på att om vi bara ska ha lagen om offentlig upphandling och det ska handla om pengar når vi inte de möjligheterna.
Jag är också övertygad om att människor kan påverka när de kan välja bort någonting. När det gäller äldreboenden, vård- och omsorgsboenden, vet jag att det inte är enkelt. Men inom hemtjänsten finns det stora möjligheter, och någonstans måste vi börja. Så länge man inte kan välja bort någonting kan man inte heller påverka på samma sätt. Vi vet att det ser ut så.
Det är klart att vi tar ansvar för vad vi gör. Vi har avsatt mer stimulanspengar till fler äldreboenden. Men alla de 18 000 som försvann på fyra år är det inte lätt att bygga upp, för det är en lång startsträcka. Sedan finns den här delen: Hur mycket ska vi bygga upp? Det finns andra typer av boenden, och vi har skapat trygghetsboenden med stimulansmedel. Det är väsentliga delar för att kunna börja bygga upp igen. Ni byggde inte heller upp alla de boenden som fanns under en fyraårsperiod fram till 2002, Lena Hallengren, utan det tog mycket längre tid.
När det gäller antalet projekt och stimulansmedel var det väldigt många som sade: Det är jättebra att den här begränsningen finns. Vi får testa de här olika sakerna och införa dem i den ordinarie verksamheten med hjälp av stimulansmedel. Men vi orkar inte så mycket mer just nu, utan vi tar en sak i taget, går vidare och införlivar det som är bra i ordinarie verksamhet. Sedan kan vi ta tag i nästa del.
Nu är det mycket fokus på att gå vidare med Omvårdnadslyftet och lokala värdighetsgarantier, så just nu känner man att man måste jobba vidare med det. Men jag är aldrig nöjd så länge vi inte har en perfekt äldreomsorg, och det tar tid.