Herr talman! Jag ska börja med att be om ursäkt för att jag säkert kommer att dra över den anmälda talartiden för att kunna kommentera det som tidigare sagts i debatten.
Vi ska i dag debattera ett motionsbetänkande gällande äldrefrågor. Här finns många motioner som faktiskt redan är på plats. Några områden har lyfts ut och ska debatteras i särskild ordning, nämligen läkemedelsfrågor och frågor om bemanning inom demensvården. De motionerna lämnar jag därför tills vidare.
Debatten i dag tycks enbart handla om äldreomsorg i vård- och omsorgsboende. Det tycker jag är lite märkligt med tanke på att merparten av äldreomsorgen bedrivs i form av hemtjänst.
Regeringen har, trots alla rapporter om missförhållanden inom äldreomsorgen, under hela förra mandatperioden fokuserat på att höja kvaliteten och stärkt den enskildes rätt. Det märks tydligt när man besöker omvårdnadsboenden. Alla dem jag besökt och de företrädare jag mött berättar om hur väl de kunnat använda de 5 miljarder som funnits som stimulansmedel under dessa år, fram till årsskiftet, för att höja kvaliteten. Det ska bli intressant att se den utvärdering som kommer att ske framöver.
Jag beklagar djupt alla rapporter om vanvård, oavsett om missförhållandena skett inom kommunalt eller privat driven omsorg. Jag hävdar med bestämdhet att det är den lokala politiken som har ett stort ansvar för att sätta upp kvalitetskriterier och utvärdera all verksamhet oavsett utövare. Jag hävdar också att det vid varje fall av missförhållande finns brister i både mål och uppföljning.
Det är av största vikt att vi fortsätter att arbeta för att det alltid är människan som ska stå i centrum för våra beslut. Det är inte den egna organisationen som är huvudmålet. Det är Moderaterna mycket tydliga med; människan i centrum är det väsentliga.
Alla partier i Sverige är överens om att äldreomsorgen ska vara offentligt finansierad och bedrivas med aktning för den enskilde. Det tycks bara vara Eva Olofsson som tror att man måste ha pengar i plånboken för att få äldreomsorg. Regeringen har satt upp mål för äldrepolitiken, och de målen kommer att vara utgångspunkten för att bemöta de motioner som behandlas i detta betänkande. Om vi tittar på motionerna ser vi att de alla kan bemötas med det som redan är beslutat.
Det första målet är att äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Hur uppnår man ett sådant mål? Det här är viktigt. En person som levt, arbetat, fostrat barn och skött sin vardag förlorar inte förmågan till beslut bara för att han eller hon fyllt 65 år och har behov av bistånd från kommunens äldreomsorg.
Många förtroendevalda tycks anse att det är då politiken vet bäst, att det är då man ska fatta besluten i en nämnd och att det ska beslutas via nationella riktlinjer. Få tar hänsyn till att vi alla är individer med olika behov. Det menar jag är en allvarlig brist när man diskuterar kvaliteten inom äldreomsorgen. Här tycker jag att samtliga partier måste göra sin hemläxa och se var besluten egentligen ska fattas.
Självklart ska man kunna fortsätta att styra sin vardag även om det handlar om vårdinsatser i det dagliga livet. Den som säger nej till lagen om valfrihetssystem säger därmed ja till att låta människor som har ett vårdbehov och är över 65 år omyndigförklaras.
Självklart ska man kunna välja sin vårdgivare. Ansvaret för den kvalitet som varje utförare ska tillhandahålla ligger däremot på politiken. Här finns ett stort ansvar med tydliga kvalitetskriterier till ett fastlagt pris. Lagen om valfrihetssystem innebär samma kvalitet och samma pris oavsett utförare. Det, herr talman, är nog en av de viktigaste förändringar som skett inom äldreomsorgen sedan urminnes tider. Kommunerna blir tvungna att sätta upp mål och tydligt utvärdera den av dem själva utförda verksamheten. Man ska inte varje år i samband med bokslut kunna säga: Ja, men vår äldreomsorg är bra. Det är nog en fyra på en skala ett till fem.
Självklart ska man kunna påverka vårdinnehållet och hur det ska tillgodoses. Det är mycket tydligt när vi tittar på lagen om nationell värdegrund, som vi infört. Hur ska man kunna ha en tydlig värdegrund där människan står i centrum utan att ta hänsyn till individuella behov?
Möjlighet att leva ett aktivt liv, som är ett av de tydliga uppdragen vad gäller stimulansmedlen, omfattar även sociala aktiviteter. Detta tillsammans med nya regler om olika former av boenden - vård- och omsorgsboenden och trygghetsboenden - skapar en möjlighet att uppfylla nästa mål som handlar om att kunna åldras i trygghet med bibehållet oberoende.
Det nämndes tidigare i debatten att antalet platser sedan 2002 hade minskat. År 2002 sade Göran Persson: Jag har sagt det förr, 10 000 fler platser kommer att behövas inom äldreomsorgen. År 2006 var det 18 000 färre platser. Det hände nämligen någonting radikalt. Det gick som en våg över hela landet att man skulle vara kvarboende i hemmet. Här tycker jag att samtliga partier måste ta ansvar för att det är färre platser inom äldreomsorgen. Huvudansvaret lägger jag dock på Socialdemokraterna, som stod för det när de hade regeringsmakten.
För att alla ska kunna känna trygghet behövs mer än bara bra bostäder. Det behövs personal med rätt kompetens. Som vårdlärare är jag därför mycket glad för det arbete som pågår med Omvårdnadslyftet. Jag är också glad för Svenskt Demenscentrum, det kompetenscentrum som alliansregeringen instiftat och som utvecklat en webbutbildning om demensens ABC. Det är ett värdefullt tillskott som ger basal kompetens till många i personalen.
En annan faktor som stärker de äldres rättigheter och kan förebygga missförhållanden är den förstärkning vi gjort av lex Sarah. Där kan man nu även anmäla risk för missförhållanden, inte att något först måste ha inträffat.
Det tredje målet handlar om att människor ska bemötas med respekt. Det är ett område man arbetar intensivt med genom lagstiftningen om lokala värdighetsgarantier. Medvetenheten om vikten av att behandla alla respektfullt och ta hänsyn till individuella behov har ökat väsentligt.
Den diskussionen leder till att man tar hänsyn till behovet att de äldre får möta personal som förstår det egna språket och ser till behovet av olika former av både boende för och bemötande av till exempel människor med annan sexuell läggning. Valfrihetssystemet och värdighetsgarantin tillsammans skapar förutsättningar för att alla motioner redan ska vara tillgodosedda.
Herr talman! Vi har slutligen ett fjärde mål som handlar om tillgång till god vård och omsorg. Här välkomnar jag överenskommelsen som regeringen har gjort med Sveriges Kommuner och Landsting om att systematiskt förbättra vården av de mest sjuka äldre. Om det är odemokratiskt, Lena Hallengren, vet jag inte vad demokrati handlar om. Det handlar om att på plats i kommuner och landsting faktiskt göra skillnad. Samtidigt pågår arbetet med att kommunalisera hemsjukvården för att säkerställa att människor får rätt vård av rätt instans vid rätt tillfälle och inte hamnar mellan stolarna.
När man talar om äldrehälsovård som Sverigedemokraterna gör och jämför med barnhälsovården låter det behjärtansvärt. Vad man då inte tänker på när man talar om barnhälsovården är att barnen mycket sällan är i behov av läkare på grund av sjukdom. De är friska. De äldre är i behov av sjukvård väldigt ofta. Om de ska behöva byta när de går från hälsovården till sjukvården är det nog ganska säkert att det kan bli problem.
När det gäller den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, Masen, stod det redan i reglerna när de infördes att de ska ha en särskilt självständig ställning och inte vara i en beroendesituation.
Eva Olofsson beskriver en verklighet för personalen inom äldreomsorgen som förekommer väldigt ofta i kommuner styrda av socialdemokrater och vänsterpartister. Det är där man måste göra verkstad. Det är inte här i riksdagen vi gör verkstad i verkligheten och lägger scheman. Det vore märkligt om vi i Sveriges riksdag skulle schemalägga personalen.
Man ska också titta på vilken tid vi har till förfogande. När man går igenom hur det är efter lagen om valfrihetssystem och tittar på priset har det kommit fram att man på vissa ställen har en kringtid på 65 procent. Tänk om man i stället använde den kringtiden till vård av äldre! Då kanske vi inte behövde göra de stora ofinansierade satsningarna från Vänstern på mer personal.
Eva Olofsson tycks inte inse att vi har en offentligt finansierad hemtjänst. Med RUT utförs inte hemtjänst utan service.
Herr talman! Om man noga analyserar och förverkligar regeringens mål för äldrepolitiken, inser betydelsen av och möjligheterna med omvårdnadslyftet, den nationella värdegrunden, lokala värdighetsgarantier och lagen om ett valfrihetssystem, blir det väldigt tydligt att man kan höja kvaliteten, stärka kompetensen och säkerställa den enskildes rättigheter och självbestämmande om man avslår samtliga motioner och bifaller utskottets text i SoU:10.
(Applåder)