Herr talman! Vi kan se på hur man gör när man ska köpa en vara eller tjänst och är i annan ålder. Om jag ska köpa en tv vill jag ju ha en bra tv. Om jag vill ha hjälp med bilreparation vänder jag mig till någon som jag vet är bra på att reparera bilar. Det måste ju vara samma sak under hela livsresan.
Inställningen att man som äldre inte kan välja menar jag är ren ålderism. Äldre har varit så ovana vid att få välja och vana vid att man har bestämt över deras huvuden att de nog lite har kommit av sig. Om man nu har drabbats av demens och inte kan välja själv har man i framtiden förhoppningsvis valt en ställföreträdare som vet vad man tycker om och vill ha, vilken musik man vill höra och så vidare.
Det här med ställföreträdarskap är nu under utredning. Jag hoppas att det löser den biten.
När det gäller Jan Björklund och det här med friskolorna är det samma tänk här. Här har alltså företag gått in i etablerade verksamheter och inte löpt någon risk att förlora på entreprenaden, för det här är efterfrågad verksamhet.
Detta är någonting som vi absolut måste komma till rätta med, att man köper något och sedan säljer med stor vinst eller undanhåller skatt. Det är en situation som är parallell med friskolesituationen. Men Jan är minister på Utbildningsdepartementet, och då måste han hålla sig inom det fögderiet som minister.