Herr talman! Kenneth Johansson! Det är lite svårt att inte plocka upp bollen efter Centerns kommundagar när partiledaren Annie Lööf ganska tydligt ger en bild av att valfriheten i sig löser de kvalitetsproblem som vi vet att äldreomsorgen har oavsett om den bedrivs i privat eller offentlig regi. Målet är att 50 procent ska bedrivas i privat regi. Annie Lööf sade att när människor får välja fritt och också kan promenera i väg skapar man förutsättningar för boenden med hög kvalitet. Jag undrar vilken verklighetsuppfattning man har då. Vilken expertis lutar sig Centerpartiet emot när man menar att valfrihet inom äldreomsorgen löser kvalitetsproblemen? Det var ju precis det som partiledaren gav uttryck för.
Det är snarare tvärtom så att det finns ganska mycket som talar för att vi måste kringgärda den valfrihet som finns inte minst inom äldreomsorgen med oerhört mycket av regler, tillsyn och utvärderingar för att garantera den kvalitet som erbjuds människor som är sköra och inte har kunskapen, förmågan och informationen att kunna göra ett nytt val. Det finns många gånger ett beroendeförhållande inom både hemtjänst och äldreomsorg men även inom primärvården som gör att man inte alltid känner att man vill göra ett nytt val.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gjort en granskning av valfrihetssystemet ur ett befolknings- och patientperspektiv som slutredovisades i förra veckan. Det är svårt att läsa sig till någonting i deras utvärdering som säger att valfriheten i sig leder till bättre kvalitet.
Vilken expertis lutar ni er mot när ni säger detta, och vilket ansvar har vi som politiker för att se till att det blir en god kvalitet?