Fru talman! När det gäller lagen om valfrihetssystem handlar den om en valfrihet för pensionärerna i Sverige och inte i första hand en valfrihet för landets kommunpolitiker. I det avseendet vill jag säga att lagen har tagit sin utgångspunkt i att ge ett ökat inflytande för landets pensionärer.
Samtidigt är den inte detaljstyrande, och det bygger ju på att vi vill ge utförarna, det vill säga kommunerna, möjligheter eftersom det skiljer mellan Hultsfred och Kalmar, mellan Gällivare och Stockholm. Det är därför lagen har denna utformning.
Grundidén är dock att om du är en 86-årig pensionär och bor i Kalmar eller i Vimmerby så ska det inte skilja sig åt. Om du bor i Göteborg eller Stockholm ska det inte heller vara någon skillnad, utan du ska ha en grundläggande möjlighet att känna att du lever ett värdigt och respektfullt liv med välbefinnande och eget inflytande.
Det är det inflytandet vi vill ge landets pensionärer. Vi vill inte omyndigförklara någon för att de har fyllt 65, 75, 86 eller 96 år. Det är det som är grunden i beslutet om LOV.
Jag beklagar att det finns ett antal socialdemokratiskt ledda kommuner som stretar emot, men jag är samtidigt övertygad om, Lena Hallengren, att om vi får stå här om tre fyra år kommer det att vara färre socialdemokratiska kommuner som har hållit på din linje. Fler socialdemokratiska kommunpolitiker kommer att ha insett att vi måste visa respekt för landets pensionärer.
Det handlar om att motverka ålderismen. Ålderismen är något som diskuteras i varje pensionärsförening. Jag vill säga att det man upplever är att det är kommunkontoret som beslutar. I den här delen ska kommunkontoret ta tillbaka sina tassar och ge pensionären ökad makt. Det är därför vi har lagt fram förslaget om valfrihetssystem. LOV är därmed en efterlängtad reform som allt fler uppskattar.