Fru talman! Jag tror att Anders Andersson kan fråga ganska många i SKL om vad de tycker om pressmeddelandepolitik - 1 miljon till ett område som omsätter 500 miljarder, vilket vård och omsorg sammantaget gör.
Jag var inte kritisk till att kommunpolitiker har möjlighet att förändra, driva, utveckla och påverka både äldreomsorg och annat. Men vad jag var tveksam till, och vad jag gärna vill att Anders Andersson ska reflektera lite mer över, är det faktum att det blir mer och mer av överenskommelser med SKL. På vilket sätt är det mer demokratiskt? På vilket sätt är det ett sätt att se de äldre eller individen eller medborgaren?
I betänkandet kan vi läsa att i juni 2010 ingick regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting en överenskommelse. Vi läser vidare om att regeringen under 2010 slöt en överenskommelse om ett utvecklingsarbete och att regeringen och SKL i januari 2011 slöt en överenskommelse om ett gemensamt långsiktigt . och så vidare. Och i december 2011, står det, träffade regeringen och SKL en ny överenskommelse.
Att hela tiden ha hänvisningar till vilka överenskommelser man träffar med SKL tycker jag är ganska otillfredsställande när det gäller ett område som helt klart är av stort medborgerligt intresse. Det finns brister i kvaliteten. Det finns utmaningar i form av utbildning och annat. De diskussionerna borde komma upp här.
Jag hade LOV som ett tydligt exempel. Där finns det en lagstiftning som inte är obligatorisk. Men det finns pengar till de kommuner som inför den och gör de inte det, då blir det lagstiftning.
Vad tycker Anders Andersson? Han kan gärna få reflektera lite över hur han upplevde situationen på den andra sidan. Vad tänker han kring att fatta beslut om en frivillig lagstiftning som man får pengar om man genomför men om man inte gör det så blir det lagstiftning?
Jag måste säga att jag tycker att det är oanständigt att ha den typen av demokratiskt sätt att försöka driva och förändra utvecklingen av äldreomsorgen.