Herr talman! Jag undviker inte några problem. Jag
försöker i själva verket att tala om de problem som
ligger på bordet i kraft av utskottets betänkande.
Jag uppfattar det som att både Pär Granstedt och
Håkan Holmberg håller med mig. De uttrycker det
naturligtvis litet milt och säger: Det finns vissa
poänger i det Hans Andersson säger; och det är väl
att gå väldigt långt i detta fall. De håller med mig
om att sakbehandlingen och procedurbehandlingen
är dålig. Detta är inte ett rimligt sätt att behandla
frågan demokratiskt.
Vad är då slutsatsen? Slutsatsen för Håkan
Holmberg är: Detta måste vi göra, eftersom det
inte finns något alternativ. Detta måste fixa sig,
annars får vi problem med näringslivet. Vi måste få
till stånd en standardisering. Min slutsats är
tvärtom. Demokratin får ta den tid den tar.
Så har man också resonerat i många andra länder.
jag tror, som sagt, att det inte blir någon ratificering
till den 1 juli. Det blev det på inga villkor i den
första svängen med EES-avtalet.
Jag har varit mycket konkret. Jag tog upp två frågor
som pekar på det demokratiska underskottet i
dagens situation i förhållande till viktiga EG-
direktiv, överlåtelsedirektivet och
kosmetikadirektivet. Håkan Holmberg och Pär
Granstedt sade inte ett ord om det. Jag tror att det
beror på att man inte har någon aning. Det är
visserligen stora frågor, men de ligger inte på deras
bord. Det är så det är på väg att gå. Duktiga och
kunniga politiker kan inte frågorna, eftersom de
inte är berörda och inkopplade. Frågorna sköts i
EES-utskottet och på UDH-avdelningen på UD.
Det är detta jag talar om och som hänger ihop med
betänkandet. Vi skall återkomma i en EU-debatt.
Då skall jag vara lika saklig men jag skall hålla mig
till vad den fråga som då är aktuell gäller. Nu talar
jag mycket strikt om procedurfrågor och om
sakbehandlingen vid införlivandet av 500 rättsakter
i svensk lagstiftning.