Herr talman! Jag vill först erkänna att jag
naturligtvis tycker att det är ett dilemma att vi på
det här sättet har kommit i tidsnöd. Jag har också
förklarat varför vi har kommit i den situationen. Jag
tycker inte att det är tillfredsställande, men jag
bedömer att om vi skulle göra som Vänstern
förordar, dvs. skulle avslå propositionens förslag nu
och återkomma i ett antal propositioner under
hösten, skulle de negativa konsekvenserna för
svenskt näringsliv och för svensk ekonomi bli värre,
och därför får vi godta den föreslagna hanteringen.
Om sedan några fackutskott inte har lagt ned den
omsorg som de borde ägna åt dessa frågor kan jag
inte bedöma. Vi har i varje fall från utrikesutskottet
tillsett att alla fackutskott skulle få möjligheter att
yttra sig över de delar av lagstiftningen som faller
inom deras kompetensområde. Vi förutsätter att
man har gjort detta med den omsorg som krävs.
Detta är den integration av EES-mekanismen som
är rimlig. Eftersom avtalet bygger på en process där
vi omvandlar de gemensamma EES-reglerna till
svensk lagstiftning, använder vi också en i Sverige
normal lagstiftningsprocedur. Innan beslut fattas i
kammaren bereds ärendet alltså av vederbörande
utskott, antingen så att utskottet direkt förelägger
kammaren ett förslag eller så att det får en
underremiss från ett annat utskott. Det är alltså en
fullt normal lagstiftningsprocess som vi använder i
samband med EES-avtalet.
Vid ett medlemskap blir det en annan ordning. Då
tas de avgörande besluten i stor utsträckning i
ministerrådet. I det sammanhanget måste vi ha en
ordning där riksdagen får ett avgörande inflytande
över Sveriges agerande i ministerrådet. Det är den
lösning som vi har förordat, med en EU-nämnd
som skall garantera riksdagens kontroll över de
ställningstaganden som Sverige gör i ministerrådet.
När det gäller Vänsterns önskemål om att man skall
omförhandla EES-avtalet finns det verkligen
utrymme för förtydliganden från Vänsterns sida.
EES-avtalet bygger på att vi är med i den inre
marknaden och i huvudsak, om också med vissa
undantag, omfattas av det gemensamma
regelsystemet. Där finns alltså inte särskilt mycket
ändringsutrymme. Man är antingen med eller inte
med.
Man skulle också kunna tänka sig en annan
beslutsordning, men vi kan inte rimligen föreställa
oss att vi skall kunna delta i EU:s beslutsprocess,
om vi står utanför EU. Om Vänstern vill att vi
fullvärdigt skall kunna delta i denna beslutsprocess,
måste vi finnas med i ministerrådet, i EU-
kommissionen och i EU-parlamentet. Vägen fram
till att komma med i de organen går inte via en
omförhandling av EES-avtalet utan är att gå med
som fullvärdig medlem. Det är alltså det som
Vänstern i så fall borde förorda.