Herr talman! När jag röstade nej till EES-avtalet
hösten 1992, var det av två skäl. Jag tyckte för det
första att frågan handlagts på ett synnerligen
otillfredsställande sätt. Propositionen lades fram
sent på våren, och riksmötet förlängdes en vecka
efter att ledamöterna åkt härifrån. Därmed fick vi
inte sommaren på oss att tänka igenom motioner.
Hela realbehandlingen i alla utskott skedde under
sommaruppehållet. Utskott efter utskott smög
omkring i de tomma korridorerna, utan
massmediebevakning och utan att kunna samråda
med sina riksdagsgrupper, ställa frågor till statsråd
etc., som när rikdagen är samlad. När riksmötet
åter öppnats i oktober återstod bara ett par
sammanträden i EES-utskottet, som justerade det
enorma betänkandet den 22 oktober. Då var flera
rättsakter som antogs fortfarande inte översatta till
svenska. Vi hade inte behövt jäkta igenom denna
stora fråga på detta vis.
För det andra är jag skeptisk till själva idén att vi
skall behöva ta över alla EG:s lagar, l'acquis
communautaire. Självfallet kan man utveckla ett
nära handelssamarbete, en gemensam
arbetsmarknad m.m. önskvärt utan att ha alla lagar
och detaljbestämmelser gemensamt. De nordiska
staterna har visat detta. Vad jag vet har vi inte
skickat barnbidrag till norska eller finska familjer
när pappa jobbar i Sverige. Nog är en del EES-
regler bra märkliga. Och i Nordamerika har man
just slutit NAFTA-avtalet mellan Mexiko, USA
och Kanada. Det skulle inte falla t.ex. Kanada in
att ta över Amerikas förenta staters lagar, när nu
handelsutbytet intensifieras. Varför skall vi behöva
ta över EU:s?
Alltnog. Riksdagen beslöt ratificera EES-avtalet,
och jag är nu villig att leva med det. Vi har det för
näringslivets skull, och jag är övertygad om att,
förnuftiga som ju alla inblandade parter är, vi kan
anpassa det så att det fungerar allt smidigare.
När vi nu beslutar om detta tilläggsavtal eller den
s.k. skarv-acquisen är det sista gången riksdagen
behöver uppleva förödmjukelsen att få över ett
paket på en gång med hundratals rättsakter, som
ingen har en möjlighet att sätta sig in i ordentligt.
Hädanefter förväntar sig riksdagen, enligt
utrikesutskottets skrivning, att propositioner om
nya rättsakters innebörd och konsekvenser
kommer att redovisas mer fullständigt. Självfallet
bör vi också föreläggas en lag i taget, allteftersom
de antas av EES-kommittén. Det är viktigt att alla
lagar blir föremål för debatt och att riksdagens
synpunkter inhämtas innan regeringen tar ställning
i EES-kommittén och därmed i praktiken har bundit
Sverige. Riksdagen bör också överväga om inte det
utskott som har sakkunskap inom berört område
också bör lämna betänkandet till riksdagen, i stället
för som denna gång endast yttra sig till
utrikesutskottet.
Detta är också sista gången vi måste ta över lagar
som vi inte har varit med och stiftat. EES-avtalet
som trädde i kraft den 1 januari i år ger oss
nämligen en inte obetydlig möjlighet att påverka
EG:s fortlöpande lagstiftning. Vi kan alltså
påverka genom EES.
EFTA och EG har alltid samarbetat bra och är
varandras största handelspartner. Grunden för min
optimism är att EU också i framtiden kan förväntas
gärna vilja behålla tillträde till EFTA:s marknader.
Eftersom varje EFTA-land har vetorätt mot nya
rättsregler i EES och EU, liksom vi har ett intresse
av att EES fungerar, finns motivet att lyssna på oss
när nya EG-lagar utformas.
Den praktiska möjligheten har vi. I riksdagens
beslut i november 1992, efter EES-utskottets
betänkande 1992/93:EU1 på s. 141 och framåt
beskrivs hur det fortsatta EES-avtalet skall
utvecklas.
EES ger oss, enligt riksdagsbeslutet i november
1992, följande möjligheter att påverka:
För det första: EES-avtalet ger oss initiativrätt.
Sverige och andra EFTA-länder som är med i EES
har rätt att ta initiativ till nya regler i EG. Inom EG-
området får inte de enskilda EG-länderna ta några
egna initiativ, utan endast kommissionen har
initiativrätt.
För det andra: EES-avtalet ger oss reell påverkan.
Expertkommittéerna tillmäts stor betydelse för
beredning och utveckling av EG:s olika rättsakter.
Det är i praktiken där som de allra flesta besluten
fattas, enligt Danmarks EU-ambassad. Experter
eller representanter för EFTA-länderna får
samverka med expertkommittéerna. De skall vara
jämställda med EG-medlemsstaternas experter i
beredningsarbetet.
För det tredje: Vi får tillgång till tidig information.
Samtidigt som EU-kommissionen överlämnar sitt
förslag till ministerrådet skall den överlämna
kopior av detta till de EFTA-stater som är med i
EES. På detta stadium kan parterna från EG-sidan
och EFTA-sidan preliminärt utbyta åsikter i EES-
kommitten när någon begär det. Under den därpå
följande fasen, dvs. under den tid då förslaget
behandlas vidare enligt EG:s interna regler, skall
frågan parallellt beredas inom EES genom en
fortgående informations- och samrådsprocess
mellan parterna på EES-området.
För det fjärde: Det är ingen automatik inom EES.
När EG-lagar antagits i EU blir de inte automatiskt
gällande i EES. För detta krävs ett enhälligt beslut i
EES-kommittén. Om EES-kommittén inte kan enas
anses den berörda delen av rättsakten suspenderad.
Sverige behåller alltså sin suveränitet med EES-
avtalet och har ändå en hel del att säga till om när
nya regler i EG utarbetas inom de områden som
berör EES, dvs. det som rör näringslivet.
Fortfarande gäller vår grundlag, att riksdagen
ensam ansvarar för all lagstiftning och annan
normgivning i landet. Vi lämnar inte över någon
suveränitet till EU.
EES är inte ett lydstatsavtal, lika litet nu som när
förespråkarna försäkrade detta i debatten innan
beslutet fattades. Nu argumenterar EU-
förespråkarna att EES ändå tvingar oss att lyda och
att det då är bättre att vara med och fatta besluten
genom att gå med i EU. Jag anser inte att
argumenteringen håller. Finessen med EES är att vi
samarbetar utan att tvingas. Om Sverige blir EU-
medlem blir EG:s rättsregler däremot automatiskt
gällande i Sverige och tar över svensk lag, även
grundlag.
De flesta EG-beslut som rör de områden som har
betydelse för det svenska näringslivet fattas i
praktiken av expertgrupperna, och där är alltså
våra experter jämställda med EG:s. Så länge det
finns ett ömsesidigt intresse av att upprätthålla
samarbetet, kommer man att kunna komma
överens.
Herr talman! Hur utnyttjar vi då vår rätt att
påverka inom EES? Fr.o.m. den 1 januari i år har
detta samrådsförfarande varit i kraft. Det skulle
vara intressant att höra hur det har fungerat.
I Svenska Dagbladet i lördags framhöll Lennart
Fogel, VD för Trafiksäkerhetens främjande (NTF)
att EU nu äntligen börjat på allvar intressera sig för
trafiksäkerhet och att det kändes otillfredsställande
att stå utanför och titta på. Varför stod han utanför?
Tillhörde inte detta det kommittéarbete där vi som
EES-land har möjlighet att vara med? Svenska
experter är för övrigt redan innan EES-avtalet
aktiva i EG:s utvecklingsgrupper. Vår kollega
Lennart Fremling har berättat att han som
tjänsteman vid Trafiksäkerhetsverket varit med om
att påverka säkerhetsbestämmelser för barnstolar.
Allt sådant arbete är mycket litet känt utanför
expertkretsarna. Det är därför man kan bli trodd
när man påstår att det inte är förrän vi blivit
medlemmar i EU som vi får vara med vid borden.
Man målar upp en bild av svenskar som står utanför
dörren och väntar på att några skall komma ut
därifrån och befalla oss. Den bilden är alltså falsk.
I den mån vi engagerar oss, påverkar vi vid den
tidpunkt då påverkan är möjlig, nämligen i det
förberedande arbetet.
EG antog ca 500 rättsakter mellan den 1 augusti
1991 och den 31 december 1993. Om man håller
samma takt bör ca 100 rättsakter behandlas under
innevarande halvår. Hur hänger vi med? Påverkan
kräver naturligtvis engagemang. Det blir inte
mindre arbetskrävande om vi skulle bli
medlemmar.
Följande frågor bör besvaras av regeringen:
1. I vilka EG-kommittéer deltar svenska experter
nu?
2. Har vi nekats deltagande i vissa kommittéer? I så
fall i vilka och varför?
3. Vilka initiativ har Sverige tagit, t.ex. för att
förbättra EG:s lagstiftning när det gäller
djurskydd, hälsa och miljö?
Nu gäller det att vi hittar beslutsrutiner för att
verkligen fortsätta att demokratiskt påverka vår
lagstiftning också på EES-området. Det är viktigt
att vi bestämmer oss för rutiner så att
lagstiftningsprocessen kan flyta med så stor
öppenhet som möjligt och så att de berörda i
Sverige kan påverka.
Det offentliga utredningsväsendet och
remissförfarandet som vi vant oss vid i
lagstiftningsarbetet är en stor styrka. Lagarna
förankras hos dem som berörs, och vi kan undvika
bestämmelser som krånglar till saker för folk i
onödan.
Det finns möjlighet att på ett tidigt stadium
förankra blivande EES-regler. Ett sådant
remissförfarande bör institutionaliseras före EES-
kommitténs ställningstagande.
Som EES-land är Sverige så fritt som vi önskar.
Som medlemmar i EU blir vi uppbundna.
Skulle vi bli medlemmar i EU minskar i själva
verket våra möjligheter att påverka. Ministrar och
diplomater kan visserligen sitta med vid ännu några
sammanträdesbord, och vi kan försöka bilda
allianser för att hindra lagar som inte skulle passa
hos oss, men när besluten i ministerrådet antas med
majoritet kan vi tvingas att rätta oss efter lagar som
vi försökt motarbeta. EU:s förordningar blir
omedelbart lag i Sverige och tar över gällande
svensk lag, även grundlag, utan att riksdagen har
något att säga till om. Tala om lydstatsavtal! Som
EES-land har vi alltid veto.
Som EU-medlemmar har vi inte heller rätt att ta
initiativ utan måste försöka påverka
kommissionen. Där får man inte ta instruktioner
från medlemsländerna.
Det är viktigt att vi verkligen arbetar med EES-
avtalets möjligheter att påverka EU:s lagstiftning,
och att de blir mer kända. EU-förespråkarna säger
att vi skall vara med och påverka i Europa, ha
rösträtt i Europa osv. Men så låt oss då sätta i gång!
Vi behöver inte ge upp vår rätt till
självbestämmande och gå med i EU för det.
Om vi låter EES-avtalet bli ett lydstatsavtal är det
i så fall vårt eget fel.