Fru talman! Vi skall behandla utskottets
betänkande om ändring i EES-avtalet, den s.k.
skarv-acquisen. Det är ungefär 500 rättsakter som
har tillkommit från augusti 1991 till slutet av år
1993. Som vanligt i dessa EES-sammanhang är det
bråttom, bråttom. Då blir det problem med
demokratin.
Den motion som Vänsterpartiet har väckt med
anledning av prop. 1993/94:203 tar fasta just på
demokratifrågan och riksdagens möjlighet och
förmåga att behandla ett aktstycke av den här
typen. Vi påpekar att rättsakterna inte fanns
tillgängliga förrän -- tror jag -- två dagar innan
motionstiden gick ut. I betänkandet argumenterar
man emot oss och säger att det finns sex band. Ja,
de finns, men de fanns inte när vi skulle påbörja
motionsbehandlingen.
Propositionen innehåller en hel serie engelska
texter. När blev det självklart att riksdagsledamöter
förstår engelska, i alla fall när det gäller att i snabb
takt förstå innehållet? När vi tittade i databasen fick
vi klart för oss att de rättsakter som hör till
propositionen inte fanns registrerade. Vi fick också
klart för oss att de beteckningar som fanns i
databasen skilde sig från dem som fanns i
propositionen.
Man kan säga att detta är detaljer och att det inte
är så farligt. Men jag vill mena att detta är farligt.
Jag har roat mig med att höra med
riksdagsledamöter om de känner till vad som står i
dessa rättsakter och vad direktiven handlar om. En
del av akterna är oförargliga, andra är det kanske
inte. Nästan alla ledamöter har svarat: Nej, hemskt
nog har jag inte tittat på det över huvud taget ännu.
Jag har inte sett dem. Det är hemskt vilka bibbor vi
skall klara av på så kort tid.
Precis så är det. Det är mycket dålig demokrati när
riksdagen på en gång skall ta ställning till 500
rättsakter, ändringar i 500 direktiv, och de inte ens
finns i rimlig presentation.
Vi har fått visst stöd för denna kritik. I betänkandet
på s. 11 hänvisar man till att trafikutskottet har
tyckt att det inte var så väldigt bra presenterat av
regeringen i propositionen och att den lämnar
mycket övrigt att önska. Utrikesutskottet håller
med.
Det förhållandet hindrar emellertid inte att
utskottet också delar den uppfattning som uttrycks
i trafikutskottets yttrande, nämligen att regeringens
redovisning för riksdagen om t.ex. innebörd och
konsekvenser av olika rättsakters införlivande med
svensk rätt kunde göras mer fullständig än vad som
är fallet i föreliggande proposition.
Detta, om något, är väl ett understatement, skulle
jag vilja säga. Är det något som är av intresse för
riksdagen så är det innebörd och konsekvenser av
införlivande av dessa rättsakter i svensk rätt. Det är
att se det mycket bagatellartat att bara notera
denna kritik i förbifarten.
För oss är detta så viktigt att det får oss att yrka
avslag på propositionen. I stället föreslår vi att man
skall återkomma, presentera materialet på ett
rimligt sätt och analysera dess effekter. Det bör
helst ske i en serie propositioner, indelade efter
ämnesområde.
Jag är över huvud taget ganska bekymrad när det
gäller direktiv. Då talar jag inte om den stora frågan
om vi skall tillhöra EES eller EU eller inte, utan jag
talar om den situation som vi faktiskt befinner oss
i.
Jag minns när vi diskuterade direktiv 77/187, det
s.k. överlåtelsedirektivet, som gäller arbetstagares
rättigheter vid överlåtelse. Då drev vi i
Arbetsrättsutredningen, precis som ordföranden
Åke Bouvin, uppfattningen att vi måste lagstifta
och införliva detta i svensk rätt. Tjafs, sade alla
andra partier. Vi motionerade i anslutning till den
arbetsrättsliga propositionen, men hösten 1993
avslogs våra yrkanden om att det var viktigt att
införliva detta i lagen till stöd och skydd för
arbetstagarna.
Efter anmälan från några svenska jurister har nu
ESA sagt att vi måste sköta detta bättre i Sverige
och införliva detta direktiv. Det lärde mig att det är
någonting som inte fungerar.
En annan sak som gjorde mig mycket bekymrad var
när jag i senaste numret av
Arbetarskyddsstyrelsens tidning Arbetarskydd
läste att den svenska regeringen har beslutat tillåta
ämnet parafenylendiamid. Varför har man då gjort
det? Jo, man säger att det är helt okej i enlighet
med EU-rätten, EU:s regler och säkerhetsåtgärder.
När jag frågade Läkemedelsverket sade man att
detta är en katastrof. Ämnet har varit förbjudet i 50
år i Sverige. Vi kommer att få ökade allergier. Leif
Aringer, överläkare på Arbetarskyddsstyrelsen, är
bedrövad över regeringens beslut att upphäva det
halvsekelgamla svenska förbudet. Carola Lidén,
docent på Arbetsmiljöinstitutet, menar att
regeringens tillåtelse att använda
parafenylendiamid i kosmetiska produkter innebär
en stor försämring av allergiläget i Sverige. Det
drabbar främst frisörer.
Varför skedde detta, och vad gjorde
Läkemedelsverket? Jag har skaffat fram direktivet,
och i artikel 12 står det att om medlemsstat på
grundval av utförlig motivering konstaterar att
kosmetisk produkt, trots att den motsvarar kraven
i detta direktiv, kan utgöra en hälsorisk, kan man
provisoriskt förbjuda utsläppandet av denna på
marknaden.
Det gjorde inte regeringen. Vem hänvisade man till
då? Det undrar jag. Läkemedelsverket,
Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet
säger nej till detta. Vilka högre makter är det som
avgör sådana frågor? Detta gör mig mycket
bekymrad.
Jag är också bekymrad eftersom jag som
intresserad suppleant i arbetsmarknadsutskottet
inte noterade detta. Vi har inte behandlat denna
fråga, som ligger inom
Arbetsmarknadsdepartementets område. Det rör
sig om en serie direktiv. En del är oförargliga, och
några har vi redan klarat av, t.ex. information till
nyanställda. Andra är mycket kontroversiella och
bordlagda i en utredning på departementet, t.ex.
arbetstidsdirektivet.
Jag har noterat att detta över huvud taget inte har
varit uppe till behandling i vårt utskott. Jag vet inte
var felet ligger, eftersom jag också har noterat att
utrikesutskottet har skickat ut materialet till alla
utskott. Men det har aldrig varit uppe till
diskussion -- jag har nyss kontrollerat det i
protokollet. Om det fastnade i papperskvarnen
eller på kansliet vågar jag inte säga, men ingen har
diskuterat detta i arbetsmarknadsutskottet.
Detta gör mig mycket bekymrad men inte
förvånad, eftersom det skall gå på så kort tid. Jag
inser också att det vimlar av ytterligare direktiv som
har antagits efter årsskiftet. Det finns direktiv som
ligger ''i röret'', i pipeline, och direktiv som inte har
kommit dit ännu och kallas för pre-pipeline. Långa
rader av direktiv är på gång, har kommit långt eller
är i princip klara. Jag inser ju vilken vår förmåga
och möjlighet att ta ställning till dessa kommer att
vara när den dagen kommer.
Det gör mig oroad, eftersom jag också vet att
regeringen och de riksdagspartier som gillar ett
EU-medlemskap planerar för att vi skall ha en EU-
nämnd och remittera så att riksdagens utskott
kommer in i arbetet, vid ett medlemskap, vill säga.
Men vem planerar något med avseende på den
situation vi har i dag med ett EES-avtal? Det är
detta vår motion handlar om. När det går till så här
kan man prata om demokratiskt underskott.
Därför yrkar vi avslag på propositionen. Vi yrkar
på en återförvisning. Regeringen får återkomma i
flera propositioner och ha översättningar klara.
Den får presentera förslag och direktiv på ett
rimligare sätt och se till att de innehåller en analys
av hur det ser ut i förhållande till den svenska
verkligheten och det svenska rättsläget.
Vi måste nu, medan vi har ett EES-avtal, ha ett
system där vi integrerar riksdagen i arbetet. Jag har
nu tagit upp några exempel där man inte alls gör
det. Jag kunde ta upp många andra också.
Riksdagens politiker har ingen aning om vad som
pågår. Vi får arbetsmiljöregler som inte stämmer
med de beslut som vi har fattat därför att direktiven
tvingar på oss dem, och inte ens tvingar eftersom
regeringen fattar något slags administrationsbeslut.
Jag tror att avdelning UDH håller på att ersätta
riksdagens fackutskott. Att man inte vill göra detta
nu, i en EES-situation, tolkar jag nästan som att
man vill att det skall se riktigt illa ut ur demokratisk
synvinkel. Sedan planerar man för en litet annan
mekanism under ett EU-medlemskap. Jag kan inte
acceptera det här.
Jag delar åsikterna som har förts fram i
Vänsterpartiets motion, som Bertil Måbrink också
har uttryckt i en meningsyttring. Jag står bakom
den, men för att spara kammarens tid nöjer jag mig
med att yrka bifall till meningsyttringen under
mom. 1 och 3.