Herr talman, ledamöter och åhörare på distans! Vi diskuterar miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 11 om klimatpolitik med mera. En dag som denna är det särskilt viktigt att göra skillnad mellan väder och klimat. Alla önskar vi väl att våren ska sluta tveka. Kalla dagar som en sådan marsdag som i dag kommer gärna argument och påståenden upp om att klimatförändringarna orsakade av mänsklig aktivitet bara är påhitt. Vi har ju haft tre rejäla vintrar på raken. Dagar som dessa har vi kallt väder, men det säger inget om klimatet.
Klimatförändringar ser vi, herr talman, i att fästingar breder ut sig alltmer i Sverige. Jag som småbarnsförälder behöver fundera på att vaccinera mig och mina barn mot TBE. Allt oftare ser vi extremt väder i världen, ökad nederbörd och översvämningar på vissa håll, ökad torka och dåliga skördar till följd av det på andra håll. Precis som Anita Brodén sade har istäcket i Arktis under sommaren minskat med en tredjedel sedan 1970-talet. Vi ska komma ihåg att salt is smälter vid minus 1,6 grader. Det behöver inte ens vara plusgrader för att saltis ska börja smälta. Det man ser är att sommaren, issmältningssäsongen, blir längre. Våren kommer lite tidigare, och vintern kommer lite senare. Därför, herr talman, är det viktigt med klimatpolitik, och det är nödvändigt för Sverige, för Europa och för världen.
Jag hade tillsammans med Jens Holm möjligheten att representera riksdagen vid klimatförhandlingarna i Doha i december. På plats vid klimatförhandlingarna, herr talman, kan man känna en stor frustration, en brist på globalt ledarskap och ansvarstagande. Man lurpassar på varandra i stället för att se det gemensamma ansvaret.
Jag fick själv uppleva i en arbetsgrupp hur en representant från Kina blockerade förhandlingarna och inte ville binda sig för åtaganden därför att man i en annan arbetsgrupp inte hade kommit fram till något. Då gick jag till ett parallellt seminarium. Där fanns näringslivsföreträdare från många länder, inklusive Kina, som slog sig för bröstet över hur mycket man gör på hemmaplan. Den paradoxen, att man blockerar förhandlingarna och samtidigt gör väldigt mycket på hemmaplan, är otroligt frustrerande.
Herr talman! Förhandlingarna i Doha klarade skamgränsen. Man fick till en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet och en fortsatt process för ett globalt avtal som ska beslutas 2015, ett avtal som ska omfatta alla länder och alla klimatutsläpp. Kyotoprotokollet, som vi då har en andra åtagandeperiod för, omfattar enbart 15 procent av världens utsläpp. EU står för 11 procent av de 15.
Två frågor som är avgörande för att nå framgångar i internationella klimatförhandlingar är dels åtaganden för att minska utsläpp, dels åtaganden för att finansiera klimatinvesteringar i utvecklingsländer. Båda delarna har vi varit inne på i debatten tidigare.
Herr talman! Det Sverige gör, har gjort och aviserar att göra väcker respekt, både när det gäller utsläppsminskningar och när det gäller klimatfinansieringar. Det märkte jag på plats i Doha, även om den svenska debatten både här i dag och i övrigt låter lite annorlunda.
Regeringen jobbar nu med en färdplan för att Sverige 2050 ska ha noll utsläpp netto av klimatgaser. Parallellt jobbas det också med målet om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030. I underlagsrapporten från Naturvårdsverket jämför man den svenska klimatplanen med andra länders klimatarbete.
I debatten har Storbritanniens klimatplan, Climate Change Act, kommit upp. Det är viktigt att jämföra och se vad vi kan lära av Storbritannien. I Naturvårdsverkets underlag trycker man mycket på uppföljning och styrning. Samtidigt skulle jag vara lite försiktig med att ta en blåkopia av vad Storbritannien gör. Det är oklart vad landet ska göra efter 2030.
Alla som har gått på toaletten på ett hotell i London vet att det är svinkallt där. De har många lågt hängande frukter att plocka. Det är sådant som vi har gjort i Sverige. Till synens kan det framstå som att de gör massor av saker nu, men Sverige har gjort massor av saker redan tidigare. Vi behöver fortsätta att göra saker. Det är därför som färdplansarbetet kommer att innebära att vi behöver sätta upp mål för 2030 och 2040 inför det långsiktiga målet 2050. Vi ska lära oss av vad Storbritannien och andra länder gör.
För någon vecka sedan hade jag tillsammans med Åsa Romson ett seminarium där vi "benchmarkade" Storbritanniens och Sveriges arbete. Storbritanniens representant sade sig ha översålt Storbritanniens arbete och var glad åt samarbetet på andra områden med Sverige. Jag känner också att reservanterna översäljer det Storbritannien gör. Jag skulle inte vara beredd att göra en blåkopia av deras arbete. Det innebär exempelvis vad Anita Brodén var inne på, nämligen att sänka vårt mål och minska klimatutsläppen med 80 procent till 2050 i stället för målet noll utsläpp netto till 2050.
Herr talman! Vad Sverige och EU gör har stor betydelse. Vi behöver öka våra åtaganden i fråga om utsläppsminskningar i EU till 30 procent. Det tror jag är helt nödvändigt för att vi ska nå fram till ett globalt avtal. Strategin hittills har varit att för att få ett globalt avtal ska vi gå upp till 30 procent. Jag tror att EU behöver ett mandat vid kommande klimatförhandlingar att kunna avisera antingen innan eller under förhandlingen att vi kan gå upp. Nu är det fråga om att komma i efterhand. För att lösa detta bör vi komma i förhand.
Sedan var det frågan om klimatfinansiering. Sverige har - Lars Hjälmered var inne på det - hållit vad vi har lovat när det gäller snabbstartspengar. Vi lovade 8 miljarder 2010-2012, och vi överträffade det. Finansieringen av den gröna fonden ska uppgå till 100 miljarder US-dollar från 2020 och framåt per år. Sveriges första prio har varit att få ramverket på plats. För både den som ger och som får pengar från klimatfinansiering är det viktigt med ett ramverk som funkar, som är transparent så att det går att lita på - så att det blir effekt av pengarna.
Herr talman! Flera har varit inne på frågan om nya finansieringskällor, till exempel skatt på internationell flygfart och internationell sjöfart. Jag bejakar dem. Det intressanta är EU:s arbete med att ta in flygfarten i handelssystemet. Man får inte lägga skatt på flygbränsle. Det är ett post-krigstrauma efter andra världskriget. Det är en del av Marshallplanen att vi inte kan ta ut skatt på flyg- och sjöfartsbränsle. Jag tycker att vi borde ha kommit ur post-krigstraumat.
Men likafullt, när EU har startat arbetet har man nu fått kalla fötter inom ICAO och börjat diskutera inom den internationella flygfartsorganisationen att kanske lägga skatt på flygbränsle.
När alliansregeringen tillträdde fanns ett förslag om att lägga skatt på flygstolar eller flygbiljetter. Herr talman! Jag tror mig kunna påstå att den skatten inte hade stressat ICAO. Vårt budskap var då att vänta på att EU tar in flyget i handelssystemet med utsläppsrätter. Vi ser följdeffekter. Nu kanske vi kan öppna diskussionen för skatt på bränsle på internationell flygfart och sjöfart. Så kan man driva aktiv klimatpolitik som ger resultat, inte bara sådant som är snyggt på plakat.
En annan fråga, herr talman, är CDM. I dag finns en avgift på CDM, Clean Development Mechanism, på 2, möjligtvis 3, procent, som går till FN:s anpassningsfond. Jag anser att en höjning av avgiften är en möjlig väg att skapa en klimatfinansiering. Men man blir, som Jens Holm, inte trovärdig om man ena stunden avfärdar CDM och nästa gång anser att man kan ha en avgift på CDM för att fixa klimatfinansiering. Det gäller att bestämma sig för vilket ben man ska stå på. För att få ett globalt klimatavtal behöver vi system för utsläppshandel. Där är CDM en viktig del. Den var det redan i Kyotoprotokollet, och den kommer att bli det för det avtal jag ser fram emot att besluta om 2015.
Herr talman! Klimatfinansiering måste gå hand i hand med FN:s hållbarhetsmål. Vi behöver få en bättre styrning på det generella biståndet så att det också gör klimatnytta. Det behövs bättre klimatkompetens både på Sida och på UD. Det kan jag som centerpartist konstatera.
Vi behöver också ta fram nya finansieringskällor. Vi behöver i den statliga budgeten få ett särskilt klimatfinansieringsanslag. Tillsammans med det arbete som Sverige, Norge och Storbritannien gör för att lyfta fram vinsterna av att gå före, benefits of action, Ekenplanen, apropå Lena Ek, miljöministern, tror jag att det arbetet kan skapa förutsättningar för att Sverige kan fortsätta att vara ledare och se till att EU bär en ledartröja. Vad Sverige och EU gör har otroligt stor betydelse för att få till ett globalt bindande klimatavtal.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)