Herr talman! 80 procent och netto noll - ja, det blir lite klurigt där. Men om man tittar på Naturvårdsverkets scenarier är ett scenario att vi i Sverige 2050 fortfarande ska ha mer än 20 miljoner ton i utsläpp. Det är fortfarande en minskning som är mindre än 80 procent. Med det scenariot blir vårt nettonollmål mindre ambitiöst än 80 procent.
Det finns ett annat scenario utan den här internationella handeln som är mer ambitiöst, och om man åtminstone kunde få besked från regeringen att det är det som gäller skulle det vara ett positivt steg framåt. Än så länge har vi ju ett mål vi styr mot som vi inte riktigt vet vad det är. Det är i sig ett problem.
Sedan har vi 2020-målet, där regeringen på förhand har sagt att en tredjedel av utsläppen ska täckas genom att man köper insatser utomlands. Vi i Miljöpartiet är inte på något sätt emot att man gör insatser utomlands - tvärtom vill vi ge mer pengar till den gröna fonden för insatser utomlands. Men det vi är emot är att man använder CDM-krediterna, som de kallas, för att göra mindre i Sverige - inte som Storbritannien, som har det som en nödlösning om man på grund av diverse oförutsedda händelser inte lyckas nå sina mål. Man kalkylerar helt kallt med att en tredjedel av utsläppen ska vi inte bry oss om i Sverige, utan vi ska bara tillgodoräkna oss att vi gör saker utomlands. Det är det jag tycker är problematiskt. Vi är beredda att göra både och.
I Storbritannien har man ändå ett tydligt mål. Det blir en kostnad om man inte når målet, för då måste man köpa utsläppsrätterna utomlands. Framför allt blir det väldigt pinsamt, på samma sätt som det blir väldigt pinsamt om man inte lever upp till budgetlagen i Sverige. Det blir en betydligt större stadga än att bara ha en oklar målsättning för 2050 som man inte ens vet vad den betyder och där man kan ha en klimatpolitik som innebär att vi i nuvarande takt skulle klara målen om så där 200 år och ingenting händer. Det är inte okej. Därför behöver vi ett tydligt klimatpolitiskt ramverk.