Herr talman! Jag kan upprepa det jag sade i mitt första inlägg i det här replikskiftet. Det Centerpartiet och jag förordar är ett scenario där vi inte uppnår 2050-målen med utsläppskrediter. När vi däremot säger netto noll innebär det att när vi sätter upp sektorsmål för att till exempel kunna ha en stålindustri i Sverige behöver andra sektorer ha negativa utsläpp. Det kan handla om skogen, om jordbruket och om andra sektorer. Det kan till exempel vara ett biobränsleeldat kraftvärmeverk där man tar in biokolet och koldioxiden åker ut.
Aga kan göra gas till kolsyra av det, man kan göra metanol eller man kan skicka ned det i berggrunden och göra CCS-teknik. I vilket fall som helst behöver man få vissa sektorer som har ett nettoupptag av koldioxid. Just sektorsmålen är den stora likheten mellan hur regeringen avser att jobba med Färdplan 2050 och hur Storbritannien jobbar.
Jag vill varna Helena Leander för att göra en blåkopia av Storbritanniens arbete. Till exempel bygger Storbritanniens mål med klimatarbetet på att man subventionerar kärnkraft. Det har jag inte hört Helena Leander säga något om i sitt anförande. Jag vill varna. Vi ska lära oss av andra länder, men vi ska inte översälja andra länders arbete. I stället ska vi dra goda erfarenheter och använda dem i vårt eget arbete.