Herr talman! Jag ska väl tjata lite om klimatpolitiskt ramverk med dig också, Irene Oskarsson.
Visst finns det små frön i den här färdplanen, som Naturvårdsverket har tagit fram, som skulle kunna bli små delar av ett ramverk. Tittar man däremot på det brittiska exemplet kan man se att det handlar om lite mer än bara om att granska politiken ur ett klimatperspektiv. Det är ju också de här tydliga mekanismerna, där man förbinder sig att ha ett utsläppstak som politikerna måste hålla sig under på ett eller annat sätt.
Och för att svara på en tidigare replik kan jag säga att kärnkraftssubventioner inte behöver vara en sådan del bara för att man inspireras av det brittiska ramverket.
Jag vill ändå höra om Irene Oskarsson kan tänka sig att ta lite fler steg mot ett sådant här stadigt ramverk.
Sedan tyckte jag att det var lite roligt att Irene Oskarsson tog upp jordbruket och jordbrukets bidrag när det gäller klimatpåverkan. Det kan ju vara både plus och minus, om man tittar på kolinlagring. Men det handlar också inte minst om den påverkan som kommer från djuren.
Det var framför allt glädjande att höra att Irene Oskarsson var positiv till en minskad köttkonsumtion även om en större andel av köttet skulle vara svenskt. Det kan vi faktiskt vara rörande överens om.
Jag ser att de svenska betesdjur som betar i artrika hagmarker gör en viktig insats för biologisk mångfald. Men när det gäller den stora mängd kött som äts i Sverige, där de flesta djur inte varit i närheten av en artrik hagmark, är det någonting helt annat. Där är klimateffekterna och de sammantagna miljöeffekterna negativa.
Därför undrar jag egentligen: Finns det någon öppning här? Vi har en reservation om en minskad köttkonsumtion och en minskad klimatpåverkan från köttkonsumtionen med 25 procent. Är det någonting som vi kanske kan få med oss Kristdemokraterna på en vacker dag, om vi också är väldigt tydliga med att vi samtidigt vill gynna naturbetet, där djur gör en viktig insats för den biologiska mångfalden?