Herr talman! Ja, fem myror är fler än fyra elefanter. För mig är netto noll till 2050 mer än minus 80 procent.
Även om Naturvårdsverket har haft olika scenarier ser jag att vi inte ska nå målet 2050 med internationella utsläppskrediter. Då når vi inte de globala utsläppsmålen.
Däremot tycker jag att det är helt rätt att vi har en del av vårt mål nu, med att vi köper internationella utsläppskrediter, för då bidrar vi till fungerande klimatmarknader. Det var en viktig del av Kyotoprotokollet. Jag tror att det kommer att vara en viktig del av klimatöverenskommelsen från 2015. På så sätt bidrar vi, med höga mål och genom att vi köper utsläppskrediter på en global marknad, till att vi får fungerande klimatmarknader. Det kommer att innebära att vi också kan få ett globalt bindande avtal.
Färdplan 2050 är ett klimatramverk. Jag tror inte att skillnaderna är så stora. Färdplan 2050 är mer inne på vad vi behöver göra. Klimatramverket är inne på hur vi administrativt ska fixa det. I Färdplan 2050-arbetet kommer det att vara viktigt att bryta ned mål sektor för sektor, precis som Storbritannien gör.
Det som är intressant, och som det skulle vara intressant att höra Helena Leanders syn på, är att Storbritannien köper utsläppskrediter om de inte når sina mål. Det är semantik. Om de inte når sina mål måste de köpa utsläppskrediter för att kompensera det. Vi har för 2020-målet valt att lägga en del av våra mål i utsläppskrediter. Storbritannien lägger utsläppskrediterna i efterhand om de inte når sina mål.