Herr talman! Det är egentligen ingen brist på mål och visioner i svensk klimatpolitik, men ibland kan det vara lite otydligt vad de egentligen innebär. Vad är en fossiloberoende fordonsflotta? Det visste man inte när man satte upp målet. Det ska liksom tolkas efter hand. Det var samma sak med nettonollutsläpp till 2050. Man började med målet, och sedan ska man fundera på vad det innebär.
Det kan vara en liten brist att man har målvisioner som man inte riktigt är överens om vad de innebär. Men även om man skulle vara överens om vad de innebär, vilket någonstans är steg ett, måste man också se till att politiken hänger ihop med de målen.
Där brister det i dag. Med den takt som regeringen håller i klimatpolitiken kommer vi att nå de långsiktiga målen om så där 200 år. Det är lite för sent, tycker jag, och det tror jag nog att även Lars Hjälmered tycker.
Det är här vi behöver mer konsekvens. Det är det de har lyckats med i Storbritannien. De har skarpa åtaganden som innebär att om vi ska nå ett mål där borta måste vi ta de här stegen på vägen. Då får man ha tydliga utsläppsperioder med mål för varje utsläppsperiod som man måste hålla sig till. Det är inte så att någon kommer och rycker en i näsan om man misslyckas, men det blir ändå ett starkt politiskt åtagande där det blir väldigt pinsamt om man misslyckas, på samma sätt som det blir väldigt pinsamt om man bryter mot budgetlagen. Det blir ett mycket starkare politiskt åtagande än att bara ha fluffiga mål och visioner som inte förpliktar till någonting.
Att ha den här stadgan i klimatpolitiken ger också större trygghet, inte minst för näringslivet. Det är därför de är så positiva i Storbritannien. De vet nämligen vad de kan räkna med. De vet att styrmedlen kommer att utvecklas, att klimatpolitiken kommer att se till att vi går mot en omställning och att det kommer att löna sig att göra klimatsmarta investeringar.
Den tryggheten finns inte i dag i Sverige, där det kan gå lite hur som helst med målen och visionerna. Därför vill jag än en gång fråga: Vore det inte bra för Sverige att ha ett ordentligt klimatpolitiskt ramverk i stället för lite oklara mål och visioner?