Herr talman! Jag har två frågor till Lars Hjälmered. Den ena rör regeringens minskningsmål. Som jag sade i mitt anförande, och det är ingen hemlighet, så vill ni minska med 20 miljoner ton varav en tredjedel, det vill säga ungefär 7 miljoner ton, görs genom uppköp av billiga utsläppskrediter i andra länder.
Det är inte bara jag som tycker att det här är en tveksam metod. Dels innebär det egentligen bara att man skjuter den stora klimatomställningen här på hemmaplan på framtiden, dels innebär det en stor osäkerhet om de här projekten i sig verkligen kommer att leverera någonting. EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard har tagit upp frågan flera gånger. Och jag tror inte att det är någon slump att stora, viktiga länder som Tyskland, Storbritannien och Danmark alla har bestämt sig för att göra sina utsläppsreduktioner på hemmaplan. De köper inte billiga utsläppsrätter.
Jag skulle vilja veta om Lars Hjälmered tycker att det blir fler eller färre klimatinvesteringar ifall en tredjedel av klimatmålet ska klaras av genom uppköp i andra länder. Anser Lars Hjälmered att det är ett säkrare sätt att arbeta, som regeringen gör, genom uppköp? Vore det inte säkrare ur klimatperspektiv att göra alla minskningar på hemmaplan?
Det är bra att Lars Hjälmered tar upp frågan om forskning och ny teknik, men där anser jag att regeringen totalt sviker på solenergiområdet. Solenergi är en teknik som håller på att växa nu. Vi ser hur det i andra länder är ett område som växer. Svenska företag flyttar tyvärr till exempelvis Tyskland, där det finns en stor solenergimarknad. Men det gör det inte här i Sverige. Ni har exempelvis dragit in det riktade solvärmebidraget. Varför har ni gjort så?