Herr talman! Jag vill också bekräfta det Marianne
Andersson tar upp, nämligen vilka kostnader vi
skulle kunna bespara den enskilde och samhället.
En person med kvicksilverförgiftning skulle kunna
återgå till arbetslivet efter en sanering i stället för
att vara sjukskriven och sedermera gå över i
förtidspension. Det är stora kostnader som kan
undvikas på det viset. Det skall också finnas med
när man beräknar vilka kostnader för
tandvårdsmaterial dessa förslag skulle innebära.
Det var egentligen inte därför jag begärde replik,
utan jag vill fråga Marianne Andersson en sak. Av
den beskrivning som Marianne Andersson ger kan
man få intrycket att problemen finns på bl.a.
Socialstyrelsen. Det är där de inte har åtgärdat
problemen tillräckligt snabbt. Jag kan instämma i
detta och även i beskrivningen från Siw Persson av
hur man på Socialstyrelsen enbart använder sig av
tandläkare när man tar upp dessa frågor i stället för
medicinsk expertis. Man använder sig inte heller av
Metallbiologiskt centrum i Uppsala som har
mycket god kunskap på området.
Detta är ju gott och väl, Marianne Andersson, men
det är ju inte bara där problemen finns. Riksdagen
kommer ju sannolikt att rösta mot mitt förslag om
att vi skall besluta om avveckling i dag. Riksdagen
vill i dag rösta emot en fullständig varudeklaration,
produktregister och biverkningsregister. Det är
riksdagen som säger nej till detta. Jag vet att det
finns motstånd runt om på olika håll. Men om vi
inte ens har en klar och tydlig beställning från
riksdagen på när amalgam skall vara avvecklat, hur
skall vi då kunna få genomslagskraft hos dem som
skall utföra detta? Vi måste ju börja själva.
Jag tycker inte att den beskrivning som Marianne
Andersson ger över att vi i riksdagen alltid har varit
överens och drivit fram frågorna riktigt stämmer.