Herr talman! Frågan om avveckling av amalgam
har diskuterats under många år. Det är ingen ny
fråga. Jag nämnde i mitt anförande att
Socialstyrelsen presenterade ett förslag 1992.
Jag hävdar precis som Leif Carlson, att det tar tid
att utveckla alternativen och att genomföra
avvecklingen. Var och en förstår ju att det inte går
att från en dag till en annan förbjuda ett material
som har använts så länge. Det tar tid att hitta
ersättningar.
Jag tror inte att vi någonsin kommer att finna andra
alternativ om vi inte bestämmer att till ett visst
datum skall detta vara genomfört. Jag tror att det
är nödvändigt med den pressen för att få i gång
avvecklingen.
Herr talman! Jag vill också kommentera frågan om
biverkningar. Leif Carlson hävdar att det är så
försvinnande få som drabbas av biverkningar. Jag
undrar om det har genomförts någon egentlig
undersökning på det området, just därför att det
inte har funnits något register på biverkningar och
just därför att det inte har varit en fråga som aktivt
har drivits. Det är människorna själva som
successivt har satt sina sjukdomssymtom i samband
med många amalgamfyllningar. Jag menar att det
säkerligen finns betydligt fler än dem som har tagit
upp problemen som är drabbade av dessa symtom.
Det finns säkerligen fler än vad som framgår i den
statistik som Leif Carlson åberopar.
Jag tror att med ett register på biverkningar skulle
vi få fram de fakta vi efterlyser på området. Då
skulle vi se hur det står till. Det är bara glädjande
om det inte är en så stor andel människor som har
biverkningar. Det går ju att få fram.