Herr talman! Först har vi frågan om
undersökningar. Jag framhöll att det är svårt att
göra säkra undersökningar. Men undersökningarna
ger en uppfattning om storleksordningen.
Det är odiskutabelt så att vid en jämförelse av
släktingar bland tungmetallerna i det periodiska
systemet finner man färre biverkningar för
kvicksilver än vad man förväntar sig. Det är i och
för sig glädjande och turligt att det är så. Vi vet att
biverkningarna är få även om de säkert, som Eva
Zetterberg säger, är fler än vad vi har fått fram. Vi
måste vara säkra på att det finns material som
svarar upp mot, är minst lika bra som och kan
användas på ett minst lika tillförlitligt sätt som
amalgam.
Tyvärr fungerar inte forskningen så att man kan
säga att problemet skall lösas till den 1 januari
nittonhundra-si-och-så. Det kan vara svårt att sätta
ett datum. Jag tror att vi får vara nöjda med att
frågan bereds hos regeringen. Det skall läggas fram
ett förslag när avvecklingen skall kunna
genomföras grundat på bästa möjliga och nyast
möjliga forskningsunderlag och bedömningar. Jag
tror att vi har kommit långt. Att sätta ut ett datum
är mer en vink i luften. Det kanske inte går exakt
till den dagen. Det kanske tar ett halvt eller ett helt
år längre. Det är inte meningsfullt. Vi är alla
inställda på samma färdriktning, dvs. att problemet
skall lösas så fort som möjligt.