Herr talman! Jag skall tala om en märklig farsot
som tycks grassera enbart i landet Sverige och inte
någon annanstans. Det är en farsot som jag vill
kalla för amalgamhysteri. Det är en på många sätt
märklig farsot. Det finns inget vetenskapligt stöd
för denna farsot. Ändå är den godkänd som ett
handikapp. Staten ger pengar till
Tandvårdsskadeförbundet för att sprida
information om detta tillstånd. Det märkliga är
också att fastän amalgam har använts under hela
1900-talet har farsoten uppträtt först under de
senaste 10--20 åren.
Jag skall börja med att referera till tidningen
Dagen. Där får man i dag läsa om pingstväckelsens
framgångar i Honduras. Jag vill inte på något sätt
såra de troende, men jag tar detta som exempel. I
Honduras börjar döva höra, blinda börjar se, lama
börjar gå och cancersvulster försvinner. Att
debattera med personer som påstår detta är, enligt
min mening, lika givande som att debattera med
vissa amalgammotståndare. Jag kommer inte att
debattera denna fråga i denna kammare,
oberoende av om någon vill replikera.
Det här är fråga om tro, inte om vetande. Frågan
om tro och vetande är mycket intressant. Jag har en
vän i litteraturens värld som heter Voltaire. Jag har
en bok i två band av Georg Brandes om Voltaire.
Det händer ibland när jag kommer hem på
kvällarna från denna kammare att jag tar fram
denna bok och blir upplyft av den kritik och
humanism som Voltaire ger uttryck för. Man skall
lita på förståndet och vetenskapen i stället för på en
mängd andra saker, t.ex. kyrkan.
Trots motstånd från de instanser i Sverige som
besitter den största kunskapen inom detta område,
dvs. Tandläkarförbundet, Socialstyrelsen,
Läkaresällskapet osv., planerar man att förbjuda
amalgam. Tala om antiintellektualism! Eftersom
vetenskapligt stöd saknas åberopar man miljöskäl.
Men vad finns i stället? Jo, plastfyllningar som
bevisligen är farliga. Man vet bevisligen att dessa
plastfyllningar har mycket högre
allergiframkallande förmåga. De framkallar t.o.m.
cancer hos försöksdjur. Men tyvärr finns det inget
bra ersättningsmaterial i dag.
Trots risken för att bli beskylld för akademisk
högfärd, skulle jag vilja rikta mig till dem som
förespråkar ett amalgamförbud. Lägg er inte i det
ni inte behärskar! Ni behöver ha nödvändig
vetenskaplig skolning för att kunna ta ställning i
sakfrågan. Låt dem som kan frågan sköta det hela.
Låt experter inom Tandläkarförbundet och
Läkaresällskapet ta ställning. Det här är en typisk
fråga som politikerna inte skall lägga sig i. Lyssna i
stället på dem som har skolning på området. Lyssna
på t.ex. min gamla lärare, professor Jan-Otto
Ottosson, en man med stor integritet. Han är en av
Sveriges ledande etiker och psykiater. Han har
gjort en studie om dessa amalgampatienter. Läs vad
han har skrivit i Läkartidningen.
På 1700-talet spred sig en liknande farsot genom
Europa. Det var frågan om skendöd. Man trodde
att man blev begravd även om man levde. Detta
spred sig liksom häxprocesserna som en löpeld över
Europa -- från Tyskland, Danmark till Sverige.
Man började konstruera instrument för att slå
sönder blodkärlen på folk och tappa ut blod så att
de inte skulle begravas levande.
Med all respekt för folks oro, tycker jag att det har
varit felaktigt att satsa statliga medel på
Tandvårdsskadeförbundet.