Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Vissa tandvårdsfrågor

SIW PERSSON (fp), 1993-10-27 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Innan jag påbörjar mitt förberedda

anförande vill jag passa på och säga några ord till

Leif Bergdahl. Det är väldigt uppseendeväckande

med en sådan här framtoning. Det är väldigt viktigt

att hela tiden komma ihåg att det finns något som

heter vetenskap och beprövad erfarenhet men att

det också finns en fortsättning som säger: Ständigt

söka vidga sina kunskaper.

Är det så konstigt att den här frågan diskuteras?

Det är nämligen vetenskapligt bevisat att

exempelvis det gammaldags kopparamalgamet

innehöll 30 % koppar, ca 70 % kvicksilver och

ibland upp till 1,5 % kadmium.

Är det konstigt att man är orolig för

rotfyllnadspreparat, när det konstateras att

rotfyllnadspreparatet N2, som förbjöds år 1974 om

jag minns rätt, innehåller så potenta substanser

såsom eugenol, paraformaldehyd och

phenylkvicksilver och blymönja? Jag skulle kunna

göra listan lång över ämnen som det är bevisat kan

skada oss människor.

Det var inte så länge sedan som vi hade en stor

insamling av farliga kvicksilvertermometrar. De

måste bort! sades det. De fick inte användas, och

de var mycket farliga för både människor, djur och

natur, om de gick sönder. Insamlingen gav ett gott

resultat, därför att folk är medvetna om de stora

risker som följer med kvicksilver.

Känner ni till att en termometertillverkare numera

riskerar att få böta upp till 100 000 kr om han vid

denna tillverkning använder kvicksilver i

termometrarna?

När det nu är så viktigt att kvicksilver skall

försvinna över allt, när skall det då tas i ordentligt

för att få kvicksilvret att försvinna ur våra munnar?

Amalgamer, som innehåller mer än 5 %

kvicksilver, klassas av Kemikalieinspektionen

såsom ''mycket farliga produkter'' och måste därför

förses med en varningssymbol i form av en

giftgubbe.

Dentalt amalgam innehåller ungefär tio gånger

högre halt av kvicksilver, dvs. 50 %. Såsom

jämförelse kan jag nämna att till samma

hälsofarlighetsklass hänförs bl.a. arsenik och

träsprit. Detta är ingenting som jag i egenskap av

riksdagsledamot själv hittat på, utan detta har

Kemikalieinspektionen konstaterat.

Riksdagen har redan beslutat att användningen av

ett antal farliga kemikalier, däribland kvicksilver,

skall upphöra. Det är anmärkningsvärt att alla

branscher som använder kvicksilver har varit

mycket samarbetsvilliga och att de i många fall har

slutat med kvicksilveranvändningen tidigare än de

varit tvungna till. Men det finns ett undantag,

nämligen Sveriges Tandläkarförbund.

Under de gångna årens amalgamdebatt har det

framför allt varit tandläkare som försvarat

amalgamet. De senaste årens miljödebatt tycks inte

heller ha påverkat Tandläkarförbundets ledning.

Sedan Socialstyrelsen under sensommaren 1992 av

miljöskäl kom med sitt utredningsförslag om

amalgamförbud -- inte av hälsoskäl av någon

outgrundlig anledning -- har förbundet sagt ett klart

nej till ett förbud och dessutom uppmanat sina

medlemmar till strid.

Samtidigt som tandläkarna som yrkeskår driver

denna kampanj är det tandläkare som fått

samhällets förtroende att ta ansvar för att

amalgamforskningen förs framåt.

Frågan om amalgamets hälsoeffekter är i grunden

en medicinsk fråga, men det är tandläkare som är

ansvariga tjänstemän både på

Riksförsäkringsverket och på Socialstyrelsen. Det

är också tandläkare som är ansvariga för

fördelningen av forskningspengarna inom

Medicinska forskningsrådet.

Vid försäkringskassorna är det alltså tandläkare

som lämnar avgörande utlåtande över de patientfall

som kan ge de vetenskapliga bevisen för att

amalgam och andra tandvårdsmaterial kan orsaka

ohälsa. Detta måste betraktas som en besvärande

jävssituation.

En generell behandlingsprincip inom sjukvården är

att man skall ta bort alla tänkbara orsaker till

ohälsa. Detta måste väl ändå gälla även problem

som härrör från tänderna! Sanering av amalgam på

sjuka patienter bör initieras av läkare och betraktas

som en medicinsk behandling, precis som röntgen,

laboratorieprov, operationer.

Med det system som i dag gäller, skriver den

behandlande läkaren en remiss till en tandläkare,

vilken i sin tur gör en ansökan hos

försäkringskassan. Det är sedan försäkringskassans

förtroendetandläkare som skall bedöma om

behandlingen är motiverad. Patientens medicinska

behov avgörs alltså i en brevväxling mellan två

tandläkare. I realiteten blir det

förtroendetandläkaren som överprövar en

specialistutbildad läkares diagnos.

Ingen annanstans i den svenska sjukvården går det

till på detta sätt. Förtroendetandläkaren kan alltså

omöjliggöra en behandling, som enligt en viss

läkare är nödvändig, därför att patienten helt

enkelt inte har råd att bekosta behandlingen själv.

Dessutom skall vi komma ihåg att enligt

Socialstyrelsen har tandläkare inte medicinsk

kompetens! Det är de personer med medicinsk

kompetens som måste få ett avgörande inflytande,

även för de patienter som av olika orsaker anser sig

drabbade av tandvårdsmaterial.

En förutsättning för att patienterna skall kunna

behandlas på ett adekvat sätt är att det finns ett väl

fungerande produktregister, med fullständig

innehållsdeklaration för varje enskild produkt. I

dag kan produkternas innehåll ändras hur som

helst, och jag har flera bevis på att de uppgifter som

står på en viss innehållsdeklaration inte gäller i

verkligheten. Alla komponenter i material som

skall användas måste provas på samma sätt som

läkemedel, både var för sig och i kombination.

Innan ett dentalmaterial planteras in i kroppen --

munnen är ju faktiskt också en del av kroppen och

dessutom en ovanligt aggresiv del -- måste man veta

att det inte skadar patienten. Någon sådan

prövning har mig veterligen aldrig gjorts med

amalgamet.

Ett heltäckande register för biverkningar av

dentalmaterial måste också införas och

biverkningar måste redovisas på samma sätt som

för läkemedel. Ett sådant biverkningsregister

måste göras både av läkare och av tandläkare

tillsammans, eller var för sig.

Tandproblem visar sig inte bara i munnen, utan det

kan bli effekter i andra delar av kroppen.

Socialstyrelsen gav våren 1991 ut allmänna råd, där

det bl.a. står: ''Patienter som förutom generella

symtom också har symtom från munhålan eller

tuggapparaten bör undersökas även av läkare.

Den medicinska utredningen måste vara

förutsättningslös och baseras på patientens besvär

och läkarens respektive tandläkarens

undersökningsfynd.''

Där står också: ''Det åligger varje läkare och

tandläkare att i överensstämmelse med vetenskap

och beprövad erfarenhet meddela patienten de råd

och så vitt möjligt den behandling som patientens

tillstånd fordrar. Det är synnerligen viktigt att dessa

patienter får ett korrekt bemötande från

sjukvårdspersonalens och tandvårdspersonalens

sida.''

Det här är fantastiskt vackra ord. Ja, orden är

vackra, men verkligheten är inte lika vacker.

Det är många kvinnor och män som förtvivlat söker

hjälp för sina problem från tänderna. Det är många

kvinnor och män som förtvivlade konstaterar att de

inte får någon hjälp.

Det är alltså dags att se till att man lever upp till alla

de vackra ord som man har producerat under ett

antal år.

Herr talman! Jag yrkar inte bifall till motionerna

So411 och Sf288. Jag hoppas att de uppdrag som

regeringen nu har fått inom det snaraste skall

innebära att vi i alla fall kan ta något positivt steg

framåt.

Debatten

Hämtad sida: 28

28 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

SIW PERSSON (fp): Vissa tandvårdsfrågor (1993-10-27) — PRESS0