Herr talman! Under förra mandatperioden
anordnade riksdagen en omfattande utfrågning om
amalgamet och dess eventuella effekter. Resultatet
blev att riksdagen uttalade att amalgam var
olämpligt som tandfyllnadsmaterial och beslöt att
det skulle avvecklas när man hade hunnit få fram
fullgott ersättningsmaterial. Den dåvarande
socialdemokratiska regeringen gav ett uppdrag till
Socialstyrelsen att utreda en avveckling av
amalgamet.
Jag upplevde att riksdagen gjorde en jättestor
insats vid den hearingen genom att
riksdagsledamöterna tog till sig människornas oro.
Fram till dess hade dessa människor betraktats på
samma sätt som kvinnor i övergångsåldern, med
depressioner som det inte var något att bry sig om.
Om det är något som svensk sjukvård skall akta sig
för är det att inte ta till sig människors oro.
Dessutom lade riksdagen ut 4 miljoner kronor på
forskning dels om eventuella hälsoeffekter, dels om
alternativ.
Riksdagen har under den här mandatperioden efter
förslag från socialförsäkringsutskottet beslutat att
ändra bestämmelserna så, att den som efter en
medicinsk bedömning anses kunna ha obehag av
amalgam skulle få möjligheter till ersättning vid
saneringen. Detta är bakgrunden.
Frågan är vad som händer och vad regeringen gör.
Det har kommit mycket klagomål över att
Riksförsäkringsverkets anvisningar som utarbetats
på grundval av riksdagens beslut är för snäva.
Riksdagen ville att man skulle hjälpa utsatta
patienter, men Riksförsäkringsverkets regler är för
snäva.
Vidare har, som andra talare här tagit upp, kritik
riktats mot att förtroendetandläkarna i nuvarande
organisation överprövar också medicinarnas
åtgärder. Som bekant är det för den som lagar
tänder en helt annan värld som öppnar sig när man
går in på andra specialiteter som gäller
människokroppen. Jag finner det personligen
orimligt med en ordning där en
förtroendetandläkare överprövar annan medicinsk
kompetens.
Frågan är också vad som har hänt med de 3--4
miljoner kronor som anslogs. Amalgamenheten i
Uppsala och Metallbiologiskt centrum i Uppsala
har nämnts här. Banbrytande i deras arbete är att
de inte enbart ser frågan utifrån kvicksilver- eller
tandläkarsynpunkt utan ser på den ur den
medicinska synpunkten av ohälsa. Det viktiga är
naturligtvis att ställa sig frågan vilken inverkan
kvicksilvret i amalgam har på vår hälsa.
Man har hittills inte kunnat mäta detta. Som Leif
Carlson vet får man inte fram det genom blodprov
eller urinprov. När man i Uppsala går in i cellerna
kan man konstatera att trots att det tidigare sagts
att det inte blev något läckage, förekommer det
läckage. Man har också sagt att detta inte kan tas
upp i kroppen. Nu säger man att det visst kan tas
upp i kroppen.
Nästa steg är vilka hälsoeffekter detta får. Jag
tycker att man i denna forskning redan har kommit
så långt att hälsoaspekten måste komma fram på ett
helt annat sätt.
Jag har sett att man nu i den internationella
forskningen prövar eventuella samband mellan
höga kvicksilverhalter och Alzheimers sjukdom.
Också sådana effekter måste tas med i den
bedömning som nu skall göras. Jag har även sett en
studie från Forsknings- och utvecklingsrådet i
Uppsala i vilken det visas att amalgamavskiljarna i
utsläppssammanhang inte fungerar. Alltså går det
ut kvicksilver i naturen. Det finns studier från
krematorierna som visar att väldigt mycket
kvicksilver går ut från dessa. Industrin och övriga
intressenter har varit överens om att ta bort
kvicksilvret, men här fortsätter man att använda
det. Jag förstår inte logiken i detta.
Det har gjorts samhällsekonomiska beräkningar av
vad amalgampatienter som snurrar runt i
sjukvårdssvängen egentligen kostar i form av
sjukfrånvaro osv. Också på den punkten finns ett
fint underlag.
Regeringen har nu rapporterna från Socialstyrelsen
och andra, kunskaperna i Uppsala och
samhällsekonomiska bedömningar att ta till sig.
Regeringen måste nu ta ställning, och jag vill fråga
Leif Carlson när regeringen kommer att lägga fram
sin proposition. Utredningen har legat hos
Socialstyrelsen i ett och ett halvt år. Jag utgår från
att regeringen har en sådan planering och
beredskap att man kommer att lägga fram en
proposition till riksdagen under våren, så att den
beställning som riksdagen har gjort hos regeringen
kan utföras planenligt. Jag vill höra vad Leif
Carlson säger på den punkten.