Herr talman! Socialutskottets betänkande nr 3
behandlar 22 motioner med diverse yrkanden inom
tandvårdsområdet, bl.a. amalgamets vara eller icke
vara. Liksom föregående ämne har denna fråga
diskuterats oerhört mycket, med många känslor
inblandade och ibland i ett högt tonläge. Det är fullt
naturligt eftersom frågan berör så många
människors hälsa och välbefinnande. Det finns den
största anledning att med respekt följa den oro som
människor känner. Gränsen mellan berättigad och
överdriven oro är utomordentligt svår att dra. Det
går inte att ge vetenskapligt entydiga svar på vad
som är skadligt och hur man reagerar. De
individuella variationerna är stora.
Som ansvariga politiker finner jag att det bästa vi
kan göra är att med lyhördhet och respekt för oron
följa expertmyndighetens, Socialstyrelsens, råd
baserade på bästa tillgängliga vetenskapliga
underlag och erfarenheter. På många håll i landet
läggs det ner ett mycket stort arbete på forskning
rörande kvicksilver, kvicksilverföreningar och
andra tungmetaller. Mest känt är kanske ett
tungmetallcentrum i Uppsala. Det här innebär att
vi kommer att få ett allt bättre underlag inför en
avveckling.
Som nämnts redovisade Socialstyrelsen hösten 1992
möjligheten att avveckla amalgam. Man skulle
kunna sluta nu när det gäller mjölktänder och om
ett par år när det gäller barn under 19 år. År 1997
skulle man möjligen kunna sluta helt med
amalgam. Problemet är kostnader för
ersättningsmaterial och kvaliteten. Verkliga
alternativ som är bra föreligger kanske inte förrän
om 5--10 år. Det finns inte anledning att försätta sig
i en situation så att man kommer ur askan i elden.
Vi måste också konstatera att mer än hundra års
användning av amalgam har visat på mycket små
biverkningsfrekvenser. Det är egentligen
överraskande, eftersom det rör sig om ett toxiskt
material som kvicksilver. De siffror man har fått
fram på 0,2 promille kanske man inte skall ta
bokstavligt. Det är svårt att göra sådana
beräkningar. Den undersökning som
Socialstyrelsen gjorde med försöksverksamhet med
registrering av biverkningar av dentala material
visar ungefär inom vilken storleksordning
biverkningarna återfinns.
Användningen av amalgam har minskat kraftigt,
och tandstatusen blir allt bättre.
De här frågorna bereds nu av regeringen.
Avvecklingen ligger under beredning. Utskottet
finner inga skäl att inte avvakta regeringens
beredning för att få ett sansat och hållbart underlag
inför ett beslut om avveckling.
Herr talman! Riksdagen behandlade frågan om
produktkontroll av dentalmaterial i samband med
lagen för medicintekniska produkter. Den svenska
lagstiftningen gäller nu samma produkter som
omfattas av dekreten ingående av EES-avtalet och
förslag till nya EG-direktiv. Det medför att
dentalmaterial, även provisoriskt sådant, omfattas
av kontrollbestämmelserna. Lagen är också en
ramlag. Det ger regeringen eller tillsynsmyndighet
möjlighet att ange detaljreglering. Det kan gälla
information, märkning och bruksanvändning. Det
här har riksdagen redan antagit. Lagen gäller
fr.o.m. den 1 juli 1993. Detta bör ge Eva Zetterberg
den trygghet som hon strävar efter. Det här är
redan gjort.
Frågan om registrering av biverkningar av dentala
material bereds också i regeringen liksom behovet
av skärpta avfallskrav för amalgam. Även behov av
ökad utbildning vad gäller handhavande av
amalgam och behovet av medicinsk kompetens
bereds.
Det är dock viktigt att komma ihåg att vi redan nu,
genom Socialstyrelsens råd, har klara anvisningar
för när medicinsk kompetens skall kopplas in vid
besvär i munhålan och hur avfallshanteringen skall
gå till.
Herr talman! Frågor om det fria tandläkarvalet för
barn och ungdom tas bl.a. upp i en motion av Isa
Halvarsson. Jag kan förstå den oro som visas för att
landstinget som har att besluta om det här kanske
inte följer riksdagens intentioner. Utskottet har i en
kanske litet naiv kolartro på landstingens lyhördhet
och vilja att följa riksdagen uttalat att man är villig
att avvakta och se och man räknar med att
landstingen följer intentionerna i propositionen om
ökad konkurrens i kommunal verksamhet som
riksdagen har antagit. Utskottet är villigt att låta
landstingen visa sina goda intentioner men kommer
att vara mycket uppmärksam på att barn och
ungdom verkligen får fria möjligheter att välja.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan och avslag på
meningsyttringen.