Fru talman! Nyligen, den 18 november, beslutade
riksdagens majoritet om ramar för de olika utgiftsom-
rådena. Formellt kan vi kristdemokrater inte fullfölja
våra anslagsyrkanden i en reservation. Vi redovisar i
stället i ett särskilt yttrande vår politik inom miljöom-
rådet och utgiftsområde 20. Utöver det har kristde-
mokraterna två egna reservationer, och vi deltar också
i en flerpartireservation.
Jag yrkar bifall till reservation 3.
I denna reservation berör vi kalkningsverksamhe-
ten. Kalkning av sjöar och vattendrag är en viktig del
i kampen mot försurningen och ett betydelsefullt
instrument i bevarandet av den biologiska mångfal-
den. Men kalkning är bara en upprätthållande insats i
avvaktan på en varaktig lösning av försurnings-
problemet.
I Sverige har vi kraftigt minskat svavelutsläppen
som förut var den största orsaken till försurning.
Biltrafiken är numera den största orsaken. Betydande
svavelutsläpp sker fortfarande i andra länder omkring
oss, och det ger försurning huvudsakligen i västra och
sydöstra Götaland.
Surt vatten framstår alltmer som en hälsorisk för
både människor och djur och påverkar även växtlig-
heten. Vid lågt pH-värde går många metaller i lös-
ning, vilket kan medverka till sjuklighet. Den biolo-
giska mångfalden minskar. Hittills har sjöar och vat-
tendrag kalkats för att höja pH-värdet. Mycket talar
för att skogskalkning kunde vara en bra metod, sär-
skilt där skogsförsurningen är uttalad på grund av
fortsatt svavelnedfall.
Det finns dock signaler om att avgång från mark
av koldioxid samt utlakning av kväve kan öka vid
ökat mark-pH. Det krävs alltså systematisk forskning
i större skala för att undersöka detta, och i samband
med det kan det också krävas en skogskalkning i
något större skala i de mest försurningsdrabbade
områdena. Därför vill vi anslå 63 miljoner kronor
extra för en sådan kalkning.
Det är också viktigt att samordning sker mellan
kommuner, länsstyrelsen och Naturvårdsverket för att
få största möjliga nytta av kalkningsverksamheten.
Kalkningen ska dessutom vara långsiktig.
Vi kristdemokrater har, i likhet med flera institu-
tioner, kritiserat att det inte klart går att utläsa ur
budgeten hur mycket pengar som beräknas för kalk-
ning. Vi har nu fått besked om att 212 miljoner dis-
poneras för detta. Det motsvarar nuvarande sjökalk-
ning. Utöver det vill vi kristdemokrater alltså anslå
ytterligare medel för skogskalkning.
Numera råder det ett allmänt intresse för att skyd-
da miljön. Miljöbalken verkar också åt det hållet. I
nyckeltalen som ska beskriva den gröna utvecklingen
ingår antalet ISO- och EMAS-registrerade företag.
De företag som i dag registrerar sig enligt ISO och
EMAS är kapitalstarka företag. Det kostar nämligen
en del. ISO- och EMAS-registrering kan sedan an-
vändas som konkurrensfördel. Många små och me-
delstora företag arbetar dock aktivt med miljöled-
ningssystem utan att registrera sig. De kommer inte
med i någon statistik. Den stora kostnad som en re-
gistrering innebär, utgör alltså ett hinder för registre-
ring. Men ett sådant företag kan ändå ha ett aktivt och
levande miljöarbete.
Små och medelstora företag som arbetar med
miljöledningssystem och med miljörevision kan byg-
ga upp miljöplaner som de kan konkurrera med. Vi
tycker att kommunerna kunde få i uppdrag att regist-
rera de företag som använder sig av ett praktiskt mil-
jöledningssystem och att de sedan får ingå i nyckel-
talen som därmed skulle bli mer rättvisande.
Kemikalieinspektionen har en viktig del i miljöar-
betet. Men inspektionen hinner inte med sitt arbete i
dag. Det kan ta lång tid innan nya mindre toxiska,
men lika effektiva medel kan tillåtas ersätta nuvaran-
de mera toxiska ämnen. Regeringens förslag om till-
försel av ett engångsbelopp på 3 miljoner är inte
tillräckligt. Kristdemokraterna har därför föreslagit ett
årligt tillskott på 4 miljoner.
Kemikalieinspektionen förutsätter med sina god-
kännanden att exempelvis bekämpningsmedel an-
vänds var för sig. Man granskar alltså varje medel
och dess risker för sig. Rent praktiskt blandar dock
t.ex. jordbrukaren flera preparat i sin spruta och spri-
der det över odlingen. Dokumentation av vad som
händer kemiskt vid sådan blandning saknas. Man vet
inte ens vilka restsubstanser man ska leta efter. För
det här krävs utökad forskning.
Vi tycker också att Kemikalieinspektionen skulle
få ett utvidgat uppdrag att undersöka även sådana här
blandningar som man vet förekommer i praktiken.
För det krävs en samverkan mellan Kemikalieinspek-
tionen och forskningen.
Ett aktivt miljöarbete kom i gång i kommunerna
efter Riokonferensen. Det lokala arbetet i Agenda 21
hjälper till att hålla liv i medvetenheten om miljön.
Det hjälper också till att ange mål och riktlinjer för att
nå en hållbar utveckling. Det är i kommunerna som
det praktiska arbetet sker, och det är viktigt med en
lokal förankring.
Miljömedvetenheten symboliseras ofta av avfall.
Det är så påtagligt när sopberget växer. Man ser so-
porna. Ordet producentansvar kan vara lite bedrägligt.
Det låter som om producenten ansvarar för att avfallet
försvinner och som om han betalar för det. Det är
konsumenten som i dag betalar för detta arbete, ut-
över att han utför arbetet till en del.
Man kan säga att det är ett gott syfte och en själv-
bevarelsedrift att få bort sopor eftersom man ser dem.
Förändringar kan man kanske se på sikt, liksom de
effekter det får på det lokala klimatet. Men det som
orsakar förändringarna ser man inte. Man ser inte
gaser i luften. Man kan se avgaserna från bilar. Det
kan bli smog. Det kan bli inversion kalla dagar. Det
både syns och känns. Men annars ser vi inte det här.
Vi har en ökande biltrafik. Vi höjer för närvarande
våra koldioxidutsläpp. För att kunna bedriva kraft-
fulla åtgärder på det här planet krävs en förankring i
folkdjupet. Därför menar vi att det lokala agenda-
arbetet är oerhört viktigt. Det är där vi kan bygga upp
en förankring i folkdjupet. Det är viktigt att vi då inte
enbart sysslar med sådana lokala frågor som är synba-
ra för våra ögon utan även vidgar diskussionen till
hur vi kan påverka klimatet.
I dag har bilen kommit för att stanna. Det är bara
att inse. Vi kan inte förbjuda bilen. Det är ett viktigt
medel för många familjer för att klara sin tillvaro.
Kristdemokraterna tycker att bilindustrin skulle åläg-
gas ett krav att framställa bilar som har nollutsläpp av
koldioxid. Utvecklingen kan drivas på. Vi vet vad
som hände med katalytisk avgasrening - först kunde
man inte, sedan var det för dyrt och sedan kom allt på
en gång eftersom det blev en konkurrensfördel.
Dessutom kan man arbeta för att få mycket mer
bränslesnåla bilar. Jag läste i går att Audi gör en bil
som förbrukar 0,3 liter per mil. Man kan minska
luftmotståndet så att bensinåtgången minskar. Det
finns alltså en hel del att göra. En del kostar pengar.
Det är konsumenterna som får betala. Här har vi alla i
riksdagen en funktion att fylla. Vi har inget specifikt
yrkande om det. Vi vill i stället ha ett sekretariat för
de här frågorna på departementet. Då kan man hela
tiden följa frågorna, lista vad som görs och även vidta
åtgärder.
Det viktiga är den lokala förankringen. Därför har
vi yrkat på att ett nytt konto skulle inrättas, Agen-
da 21, och tills vidare symboliskt tillföras 5 miljoner
kronor. Det är ett sätt att symboliskt börja arbetet.
Sedan behövs det mer pengar. Tack.