Fru talman! Jag kan anföra tre skäl för att slå vakt
om den biologiska mångfalden.
För det första tycker jag att det handlar om etik.
Människan har inte rätt att utrota livsformer.
För det andra handlar det för mig om risk, dvs. vi
vet för lite om mångfaldens betydelse för ekologisk
stabilitet.
För det tredje handlar det om nytta. Arter kan i
framtiden ge mänskligheten stora vinster i form av
medicin, bioteknik eller, varför inte, gröda och föda.
Mot bakgrund av dessa skäl är det, tycker vi i
Centerpartiet, motiverat att på alla sätt restaurera och
bygga upp de naturliga systemen så att de kan fullgö-
ra funktionen att vara grunden för vår utveckling.
Genom kalkning neutraliseras de försurande ut-
släppen och det försurande nedfallet som påverkar
våra sjöar och vattendrag, så att en normal flora och
fauna kan återskapas.
Den är även av avgörande betydelse för arter som
vandrar mellan t.ex. söt- och saltvattensystem, såsom
lax och laxöring.
Även skogskalkningen har betydelse för att mins-
ka försurningens påverkan.
För att förbättra möjligheten att minska försur-
ningen av landets sjöar och vattendrag behövs insat-
ser utöver de regeringen anslagit.
Kalkningsverksamheten bör därtill vara långsik-
tig. Men jag vill poängtera att den självklart inte är
något mål i sig. Målet måste självklart vara att minska
de försurande utsläppen så att vi inte behöver kalka
vattendrag och skogar.
Fru talman! I arbetet med att bevara den biologis-
ka mångfalden gör organisationerna verksamma inom
natur- och kulturmiljöområdet stora insatser. Organi-
sationer som SMF och Sveriges hembygdsförbund är
antagligen de som har den bästa bevakningen på
miljöområdet. Dessa organisationer studerar och
följer vaksamt hoten mot naturen, förmedlar och
medverkar i opinionsbildning, uppmuntrar till vård av
byggnader och miljöer på såväl landsbygden som i
stads- och tätortsmiljöer.
I många fall bidrar de här organisationerna till
skötsel och varsam förnyelse av miljöer. Organisatio-
nernas verksamhet försöker påverka utvecklingen på
miljöområdet i en positiv riktning. Om Sverige ska
fortsätta att vara en pådrivande kraft och ett före-
gångsland för ekologiskt hållbar utveckling är det
nödvändigt att vi tar till vara alla goda krafter som
redan finns verksamma på det här området.
Det är dyrt för landet att låta bli. Ersättningen till
de ideella krafterna är blygsam jämfört med vad
tjänstemän och konsulter kostar.
Centerpartiet har tidigare flera gånger efterfrågat
ett erkännande och därtill ett berättigat stöd genom
uppräkning av de anslag som finns för att stödja de
ideella organisationerna. I budgeten finns det inga
spår av vare sig ett erkännande eller en anslagsupp-
räkning.
Centerpartiet har alltså i sitt budgetalternativ före-
slagit att anslaget till ideella organisationer verksam-
ma inom natur- och kulturmiljöområdet räknas upp. I
vår budgetmotion har vi anslagit 5 miljoner utöver
regeringens förslag. Därtill behövs en omfördelning
inom anslaget.
På samma tema skulle jag, fru talman, vilja lägga
till att samma sak gäller när vi talar om medel ur
Kärnavfallsfonden. De olika miljögrupperna, en del
kallar dem förvisso för aktivistgrupper, bör tillförsäk-
ras centrala medel för att under rimliga förhållanden
och på ett någorlunda jämbördigt sätt kunna samman-
ställa och tillhandahålla information till medborgarna
i en kommun eller ett område som berörs av någon
åtgärd, t.ex. slutförvaring av kärnavfall.
När ersättning utgår till kommuner för informa-
tionsinsatser i samband med undersökning om lokali-
sering av slutförvaring av använt kärnbränsle bör
rimligen medel öronmärkas ur den här fonden även
till lokala opinionsgrupper för de informationsinsatser
som dessa grupper gör.
Jag vill, fru talman, med detta instämma i bifallet
till reservation nr 3 och samtidigt yrka bifall till re-
servation nr 5 under mom. 12. Tack, fru talman!