Fru talman! När jag lyssnar på inläggen, särskilt
de två första, blir bilden att när det gäller natur och
miljö är det mesta gott och väl. Det är inte den bild
jag och Folkpartiet har. Var finns visionerna i miljö-
debatten? Var finns uttrycken om att natur- och miljö-
frågorna är överlevnadsfrågor?
Ett av målen inom det här utgiftsområdet är att
främja en långsiktig god hushållning med naturresur-
ser och att skydda natur- och kulturlandskap
Om vi ska nå ett mer kretsloppsanpassat samhälle
är det A och O att både producenter och konsumenter
tar miljöansvar. Vi måste sträva efter bättre fungeran-
de marknader för material som kan återvinnas och
återanvändas. I en nyligen presenterad ESO-rapport
kritiseras återvinningssystemet och, menar jag, där-
med också kretsloppstanken.
Utredaren förordar att lagen om producentansvar
skrotas och att vi ökar förbränningen och deponering-
en av hushållsavfallet.
På högerkanten torde man välkomna den här rap-
porten, men vad säger Socialdemokraterna?
Fru talman! Jag vill fråga om Sinikka Bohlin och
Socialdemokraterna är beredda att i den här debatten
tydligt markera att något ifrågasättande av producen-
tansvaret inte är aktuellt och att en ökad förbränning
och deponering av avfall ska motarbetas.
För oss socialliberaler är det naturligt att studera
och använda nya fakta. Det finns uppgifter om att de
företagsekonomiska intäkterna av källsortering och
återvinning endast är en bråkdel av kostnaderna. Men
hur mäter man värdet av den natur som förblir oskadd
om 30 år till följd av minskade sopberg i dag? Hur
mäter man det framtida värdet av ett mer utbrett
kretsloppstänkande hos den enskilde individen? På de
frågorna har utredaren inte gett något svar.
Vi ställer oss vidare tveksamma till Riksdagens
revisorers förslag att låta regeringen pröva möjlighe-
ten att lagreglera samrådet mellan producenter och
kommuner. Det är givetvis viktigt att kommunikatio-
nen mellan dessa båda aktörer fungerar tillfredsstäl-
lande, men det är inte nödvändigtvis skäl nog att
ytterligare lagreglera. Folkpartiet anser att det är
viktigare att jobba med ekonomiska incitament med
en medvetenhet i linje med Agenda 21. Om krets-
loppssamhället ska bli verklighet är det nödvändigt
att det finns ett individuellt engagemang.
Vi vill därför hellre betona det som revisorerna
påpekar om vikten av att allmänhetens positiva in-
ställning till källsortering värnas och att hushållen ges
incitament för en fortsatt källsortering. Ett hållbart
samhälle kräver att vi alla tar ansvar för vår egen
livsstil. En liberal miljöpolitik tar sin utgångspunkt i
det personliga engagemanget. Erfarenheten visar att
upplysta och medvetna konsumenter successivt krä-
ver fram exempelvis miljövänliga produkter, och
därmed anpassar sig producenterna till efterfrågan.
Det går alldeles utmärkt att lita på konsumenternas
makt i miljöarbetet.
Under det senaste årtiondet har vi sett flera kon-
kreta exempel på människors genuina engagemang
och ansvarstagande för miljön. Sorteringen är viktig
dels för att den medvetandegör människor om vad de
konsumerar, dels för att återanvändningen och kom-
posteringen ökar. Därför måste opinionsbildning för
avfallssortering fortsätta och ekonomiska incitament
upprättas och skärpas.
I ESO-rapporten saknas livscykelanalysen. Det är
viktigt att beskriva inte bara de ekonomiska förhål-
landena utan också andra värden. Målet måste vara
att minska den totala volymen material som flödar
runt i kretsloppet. För att ESO-rapporten inte ska
komma att påverka det personliga engagemanget
negativt måste vi här och nu tydligt tala om vart vi
vill.
Skyddet av den biologiska mångfalden är ett annat
viktigt mål. Vi gröna socialliberaler tycker att det är
viktigt att öka takten i fråga om avsättning av värde-
full natur och i fråga om biotopskydd. Jag anser att
miljöpolitiken har för få sanna förespråkare. Ett sätt
att skydda naturskog och därmed den biologiska
mångfalden är att undanta viss skogsmark från
skogsbruk. För att en del av Sveriges sista naturskog
ska kunna bevaras för kommande generationer måste
mer skog skyddas i reservat. En bra riktlinje för hur
mycket mark som ska skyddas kan vi finna i Miljö-
vårdsberedningens förslag i betänkandet Skydd av
skogsmark.
Beträffande reservat i skogsmark har riksdagen
ställt sig bakom ett uttalande att 5 % av den produkti-
va skogsmarken nedanför det fjällnära området kan
behöva skyddas i reservat. Det förutsätter att riksda-
gens mål för miljöanpassning av skogsbruket upp-
fylls. Nås inte det målet ökar reservatsbehovet upp-
emot 15 %. Senast år 2010 bör reservatsbehovet vara
uppfyllt.
Från Folkpartiets sida har vi i flera år föreslagit
höjda anslag för skydd av skogsmark. Det är glädjan-
de att regeringen höjt anslaget, men vi hade velat se
en ytterligare höjning. I en motion har vi tagit upp
frågan om takten i skyddsarbetet. Det är ju takten i
skyddsarbetet som kommer att vara den avgörande
faktorn för om Sverige klarar målet att bevara den
biologiska mångfalden.
När naturens och miljöns intressen kommer i kon-
flikt med ekonomiska intressen vinner ofta de eko-
nomiska. Tycker vi att det är viktigt att genom att
lägga skatter på t.ex. utsläpp av koldioxid minska
sådana utsläpp, måste den inställningen gälla också
när vi diskuterar t.ex. hur torvindustrin ska kunna
överleva.
Vi ställer oss positiva till principerna för en grön
skatteväxling. Samtidigt är det angeläget att beakta
industrins internationella konkurrenskraft och att
miljöskatterna inte driver företag att lägga verksam-
heten i andra länder. I värsta fall skulle det leda till att
vi får en försämrad miljö, nämligen om miljökraven i
dessa andra länder är avsevärt mildare än i Sverige.
Det är också viktigt att notera att effektiva miljöskat-
ter leder till att skattebasen minskar, vilket naturligt-
vis reducerar möjligheten att finansiera andra skatte-
sänkningar.
Genom att genomgripande växla skatt på arbete
mot skatt på miljöförstöring förenas miljömålen med
målen för den ekonomiska politiken. För att kriteri-
erna för begreppet skatteväxling ska kunna uppfyllas
är det viktigt att det sker motsvarande sänkningar av
skatten på andra områden. Annars är det inte fråga
om en grön skatteväxling utan snarare om en miss-
riktad svart växling till dålig kurs. De höjningar av
energiskatterna som regeringen och dess stödpartier
föreslår i årets budgetproposition innebär till viss del
en sådan svartväxling. Trots omfattande skatteväx-
lingar från arbete till miljö i samband med skattere-
formen i början av 1990-talet, en reform som Folk-
partiet stod bakom, kommer fortfarande 75 % av
skatteinkomsterna från arbete och 6 % från miljö och
energi. Det är en fördelning som successivt måste
förändras.
Fru talman! De svenska koldioxidutsläppen ökar.
Målet att åter nå 1990 års nivåer och därefter minska
utsläppen tycks vara långt borta. Vi folkpartister står
fast vid det målet, men det krävs nya grepp. Ett så-
dant grepp är säljbara utsläppskvoter. Regering och
riksdag sätter därvid en kvot för hur höga koldioxid-
utsläppen får vara. Utifrån det målet säljs sedan kvo-
ter.
Fru talman! Jag vill fråga: Hur ser socialdemo-
kraterna och deras stödpartier på ett system med sälj-
bara utsläppskvoter? När får vi en grön skatteväxling
på riktigt?
Jag yrkar avslutningsvis bifall till reservation 2.