Fru talman! Det är inte med någon glädje man
tänker på de besparingsår som vi hade när vi hade
240 miljarder för lite i statskassan och statsskulden
växte hela tiden. Då satt också Gudrun Lindvall i
riksdagen. Det fanns då besparingskrav på alla områ-
den, och tyvärr även på miljösidan.
Vi gjorde de största besparingarna där det gjorde
mest ont i människorna, nämligen i socialförsäkrings-
systemen. Vi var tvungna att tänka att vi också måste
spara lite grann på miljösidan. Det gjorde ont, och det
sade jag förra året också. Men vi gjorde det som var
nödvändigt för att det i dag skulle vara möjligt att
avsätta de hundra miljonerna till miljön som vi gör.
Detta ska vi komma ihåg. Jag är glad att vi kan göra
det i dag. Jag var inte glad när vi gjorde besparingar,
men jag visste ju att det var nödvändigt.
Modern miljöpolitik och moderna miljöproblem
hänger naturligtvis samman. Men kunskapen växer
hela tiden och vi lär oss alltmer, och vi är inte klara
med det. Vi kommer säkert att få nya moderna mil-
jöproblem. Vi har ju hela tiden här ett ansvar för att, i
stället för att fixera oss vid smådetaljer, följa upp våra
beslut i riksdagen. Och jag förutsätter att de myndig-
heter som är specialmyndigheter och experter följer
upp sina problem. Jag tänker då på Naturvårdsverket,
Kemikalieinspektionen och alla de myndigheter som
har expertkunskaper. Men kravet som jag ställer på
mig själv och utskottet är att vi ska bli bättre på att
följa upp och utvärdera våra beslut.